Göteborgsposten – 9 januari 1871, sida 1

ej någons gunst? För min del bryr jag mig ej om hvem som vet att jag är här och kan förtjena mina trehundra pund om året med mina händers arbete, utan att träda någons rätt för nära. Jag vill heldre vara en god arbetaro i träd oeh stål än en gammal högfärdig narr som din br—. Nej jag erkänner honom ej som din eller min anförvanåt. Emellertid vill jag ej byta plats med honom eller någon af hans klass: jag är en britisk arbetare och värd lika mycket som ett dussin Rabyer — ett onyttigt pack! — Det är du, min son; förnedra dig ej derföre med att gifva någon af dem lektioner. Hennes gudfar skulle säkert få höra talas derom. — Nåväl, för att efterkomma din önskan vill jag ej göra det. Henry arbetade ordentligt, fort och väl, eå att inom mindre än fjorton dagar var en ny upplaga af hans skulpturverktyg synlig i Hillsborough och en annan i London; ty det låg i mr Cheethams plan att få aila beställningar från London och äfven låta Londonerboarne tro att dessa förbättrade verktyg ledde sitt ursprung från IIillsborough. En dag kom miss Carden på besök och såg Bayne på kontoret. Hennes lifliga drag hade ett uttryck af harm, och hon beklagade sig för honom öfver att träsnidaren aldrig varit hos henne. Bayne blef öfverraskad häröfver, men sökte förklara saken så godt han kunde. — Lita på att det finns någon anledning till denna uraktlåtenhet, sade han. Jag skall genast gå till honom och höra efter huru saken förhåller sig. — Tack, sade den unga damen, men tillade i samma