Göteborgsposten – 9 januari 1871, sida 1

Henry sade att han kunde komma Lördags eftermiddag eller tidigt Måndags morgon. — Som ni vill, sade damen och lade sitt kort på pulpeten. Derefter gick hon till sin vagn, lemnade Henry förtjust öfver hennes skönhet och intagande sätt. Han gick hem till sin mor och omtalade för henne, att han skulle gifva lektioner till den vackraste unga dame han någonsin sett. — Hon har köpt mönsterverktygen också, så att jag måste göra andra så fort jag kan. — Jag undrar hvem hon kan vara? — Här är hennes kort. ÅMiss Carden, Woodbine Vill, Heath Hill. — Carden! sade enkan. Derefter tillade hon efter ett ögonblicks begrundande: — Ack, Henry! akta dig för dem. Jag vet hur det kommer att gå. Det är ej i Hillsborough som i London. I en småstad är det omöjligt att hålla någonting hemligt. — Hvad menar du, min mor? Känner du damen? — Ja. Hennes far är direktör för ett försäkringsbolag i London. Jag minns ganska väl då hon föddes. Just samma dog hon döptes — hennes dopnamn är Grace — var du sex år gammal och jag tog dig med mig till hennes dop; min bror har stått fadder åt henne. Akta dig för Grace Carden; gå ej till någon som kännt oss under bättre tider. — Men hvad ha vi att blygas för? sade Henrik. Hyad rör det folk om vi sett bättre dagar? Vi begära ju