Göteborgsposten – 9 januari 1871, sida 1

andedrag: Nej, för mig till honom, så träffa vi honom kanske under det han håller på att utföra något vackert skulpturarbete. Bayne gick gerna in på hennes begäran och visade vägen öfver en gård och uppför en smutsig stentrappa, som, huru solid den än var, darrade vid rörelsen af de tunga maskiner som på ömse sidor om densamma drefvos af ånga. Han öppnade plötsligt en dörr och Henry blickade upp från sitt arbete och fick se de inträdande. Han stirrade först litet bestört och tycktes derefter bli helt förlägen. — Ni höll ej ert löfte, min herre, sade Grace lugnt. — Nej, mumlade han och särkte hufvudet. Han tycktes så förvirrad och förlägen att mr Bayne ansåg sig böra komma honom till hjelp. — Saken är den, att ingen arbetare tycker om att arbeta på Lördags eftermiddag, sade han. Jag tror att de hellre skulle vilja arbeta på en Söndag än på en Lördag, — Det är ej anledningen, sade Henry i låg ton. Grace hörde honom, men svarade mr Bayne. — Ah, om jag blott vetat det förut, sade hon. Jag fruktar att jag framställt en högst obillig begäran, ty det är ju tydligt att då man arbetat så träget hela veckan — men hvarföre lät ni mig i sådant fall köpa verktygen att skulptera med? Pappa säger att de äro mycket dyra, mr Bayne. Men så säga alltid herrar då man köper något som är af verklig godhet. Naturligtvis är det dock bortkastade penningar att köpa verktyg som man ej får lära