Göteborgsposten – 5 januari 1871, sida 2

visade sörmannen honom en liten smedja i ucdra våningen och ett rum ofvanpå, der han skulle förfärdiga handtagen och sätta dem tillsammans med sjelfra verktygen, En skärslipare kom snart upp till dem och yttrade i hes ton: — Skola vi ej dricka en välkomstbägare med vår nye smed? — De vilja att ni skall bjuda dem på något, sade förmannen och tillade med en ängslig hviskning: Säg ej nej, annars kan ni lika gerna gå och arbeta i ett getingbo som hir. — Godt, sade Henry muntort. Jag dricker ej sjelf, men jag skall ej bryta mot gamla vanor. — Rätt teladt, sade förman Bayne. Kalaset kommer att kosta er femton shillings. Men husfred är värdt lika många guincer. Löftet var gifvet och hvarje man som arbetade i samma våning som IIenry gick ut för att dricka på hans bekostnad och upphörde med arbetet en god timma. På få undantag när utgjorde de ett ohyfsadt sällskap och visade föga vänlighet. En af dem framkastade tillochmed en vink om, att inga Londonersmeder bchöfdes i Hillsborough. Sedan Henry i detta sällskap förspillt sin tid och sina penningar, gick han tillbaka till verksteden, och en arbetaro underrättade honom i något butter ton om att man ville tala med honom i förmannens kontor. (Forts.)