Göteborgsposten – 5 januari 1871, sida 1

Den olyckliga enkan älskade sin lille Henry så högt och hade fått en så bitter lärdom rörande lifvets ovisshet, att hon ständigt ville ha honom i sin närhet. Men hennes kärlek var af det sannt moderliga slaget; ej barnslig eller efterltande. Hon höll honom visserligen från skolan af fruktan att han skulle hemföras död till henne; men sjelf egnade hon sig med ifver åt hans uppfostran. Ilon saknade ej heller de egenskaper som fordras hos en lärarinna. Om hon ock hade mindre lärdom än skollärare i allmänhet, förstod hon bättre att åt ett barnsligt sinne meddela hvad hon visste. Hon lärde honom sålunda att läsa flytande, att skrifva väl och inplantade hos honom