Göteborgsposten – 5 januari 1871, sida 1

A iii— TEPE — — Blinda orättvisa! mumlade han och lästo ia brefvet i sin byrålåda. Nästa morgon erhöll han ett bref från Joseph Little af foljande lydelse: — Sir — Jag har fått veta att min svägerska igår tillskref er ett bref, hvars innehåll jag ej gillar. Detta har jag sagt henne. Den aflidnes affärer voro ohjelpligen förstörda, och jag tillvitar ingen menniska hans olycksbringande handling, för hvilken Gud må förläta honom! IIvad ert ädelmodiga anbud beträffar, är det förtjent af hennes tacksamhet; men mrs Little och jag ha blandat våra tårar tillsammans öfver min olycklige brors graf, och nu vilja vi ej skiljas. Redan innan vi mottogo ert anbud, har det blifvit öfverenskommet mellan oss, att hon skall lemna denna trakt och bo i mitt hus i Birmingham, der hon skall bemötas med tillbörlig vördnad. Jag är blott en ringa handtverkare, men jag skall betala mina skulder, och ingen skall lida nöd i mitt hus. Jag skall låta gossen lära något nyttigt handtverk och göra honom till en nyttig medlem i samhället, om jag får lefva. Er ödmjuke tjenare Joseph Little. Härpå svarade mr Raby: — Sir — Jag får med tacksamhet erkänna mottagandet af er ärade ekrifvelse. Som all direkt förbindelse mellan mig och mrs James Little upphört, anhåller jag att få veta er adress i Birmingham, på det jag till er, såsom hennes agent, må kunna halfårsvis remittera den lilla summa som tillkommer henne.