Göteborgsposten – 4 januari 1871, sida 1

omständigheter ej skulle ha något att invända mot hennes giftermål med d:r Amboyne, en framåtsträfvande läkare och en man af god familj, som dertill älskade henne uppriktigt och visat sin kärlek långt innan man hörde talas om mr Little. Edith försökte beveka sin bror; men han var ståndaktig i sitt on gång fattade beslut och sade att Raby Hall aldrig skulle bli en verkstad. Ileldro än att något sådant skulle inträffa, ville han gifva det åt sin kusin Richard, en gentleman som han afskydde och aldrig benämnde på unnat sätt än liderlige Dick, antingen han talade till honom eller om honom. Edith bief tillfölje deraf mycket olycklig och halade mer eller mindre ut på tiden, tills hennes älskare, hvilken förut visat stor undfallenhet, slutligen förlorade tålamodet och, sade, att antingen måste hon ej ha det ringaste mod eller också ingen uppriktig tillgifvenhet för honom. Under ett par derefter följande månader var den unga flickan verkligen beklagansvärd, ty det var motbjudande för hennes ömma, hängifna natur att bryta med någondera af dessa båda personer. Hon älskade dem båda högt. Men det slutade enligt naturens ordning. Hon kom till myndig ålder, tog mod till sig och gifte sig med mr James Little. Hennes bror vågrade att vara närvarande vig vigseln; men så snart hon återvändt från sin smekmånadstur och bosatt sig i Iillsborough, skickade han sin betjent med ett kallt men artigt bref, hvari han påminte henne om att deras far anslagit nittonhundra pund till henne; att ha