Göteborgsposten – 4 januari 1871, sida 1

sande ögon gör en person af lägre stånd döf, don andra gör honom blind, den tredje dödar honom. Så har jag hört sägas. Låt mig derföro gifva er det rådet att aldrig nattetid gå nära Cairnhopes gamla kyrka, — Jag skall visst icke göra det ers nåd, sade den enfaldiga qvinnan. — Låt ej heller era barn gå dit, så framt ni icke vill bli af med dem. — Gud förbjude det, ers nåd! Men ack, ers nåd, vi trodde att det kunde vara ett förebud. — För hvem? — Den gamle squiren ligger ju der och många flera af er slägt; derföre fruktade Abel — men ni förstår saken bäst, vi äro enfaldigt folk. Den gamla kyrkan var i alla fall icke rödhet från den ena ändan till den andra, så mycket är visst. — Jaså, det är mig i viljen varna? sade Raby i def hans läpp föraktligt krusade sig. — Ja, ers nåd, vi trodde att det skulle vara bäst för er att veta det. — Min goda qvinna, sade squiren, jag skall dö när min tid kommer. Men jag skall ej i förtid oroa mig öfver den saken. Med ena handen tog han sitt portvinsglas och läppjade på det, medan han med den andra vinkade åt dem till tecken att de kunde återvända till sitt hem.