Göteborgsposten – 2 januari 1871, sida 2

Om man skulle mäta ett lands lycka efter mängden och vigten af de stora tilldragelser, som inom detsamma tima, kunde det förflutna året ej anses särdeles lycksamt för vårt eget fädernesland. Sällan har ett år förgått mindre rikt på storartade händelser, än det hvilket nu förrunnit i evighetens haf. Bland afgjorda betydande kulwrfrågor har 1870 års riksdagsbeslut egentligen blott en att nämna som sin gerning: främmande trosförvandters likställighet i afseende på politiska rättigheter. Men lyckan bor ej blott på höjden, der den omsvälvas af stormens brus; den gror säkrare och tryggare vid bergets fot. Och om man från synpunkten af vår inre utvecklings ostörda ro, våra samhällsinrättningars och våra hjelpkällors stilla men jemna förkofran, bedömer året 1870 kommer domen att utfalla annorlunda. Efter flere töregående missväxter gaf ändtligen under år 1869 landets modernäring, jordbruket, åt sina idkare en skörd, som återtörde välstånd i hemmen och afligsnade misströstan från sinnena. De nyväckta förhoppningarne hos folket återspeglade sig i riksförsamlingens beslut att nu söretaga byggandet af de redan bestämda östra och norra