Göteborgsposten – 30 december 1870, sida 2

hennes syster, var hos henne då hon dog. Det var ej tal om något giftermål, ej heller har man hört omtalas något af Samuel ingånget giftermål. —Allt detta är ej något bevis. — Verkligen! Jag skulle tro det vara tillräckligt bevis. Men i händelse ni kan bevisa motsatsen, så gör det. — Ja. Susan Meynells laglige son är i nästa rum. Det är en mindre behaglig upptickt, eller hur Val, alldenstund han såsom son af en äldre syster har närmare arfsrätt än er hustru, dotterdottern till den andra systern. Och han tager alltsammans ! — Han tager alltsammans ! upprepade Valentine förvirrad. Han! Susan Meynells son? I nästa rum? Hvad betyder allt detta? Kaptenen omtalade nu hvad läsaren redan känner rörande Susan Meynell, hennes giftermål och son. valentine erfor för ett ögonblick en känsla af bitter missräkning. bet är ej möjligt för en menuiska att vara alldeles likgiltig för hundratusen pund. Men snart tänkte han på hvilken ovärderlig skatt han förvärfvat i den unga hustru, till hvilken han hyste en kärlek, som aldrig varit uppblandad af några egennyttiga beräkningar, och han återfick sitt goda lynne. — Visste Diana om detta? Visste hon att hennes trolofvade var arfvinge till den Haygartbska förmögenheten? — Hon vet ej ännu derom. Hon har aldrig hört namnet Haygarth nämnas. — Jag är glad deröfver, sade Valentine, mycket förnöjd. Han skakade hand med kaptenen, och denne kände