Göteborgsposten – 27 december 1870, sida 1

— Jag önskar träffa miss Paget, sade han till den tjensteflicka som infann sig vid hans ringning, och jag vill träffa henne utan att mr och mrs Sheldon bli tillsagda derom. Vet ni hvar ni skall finna henne? — Ja, sir, hon är i sitt rum. — Godt, bed henne då komma ner och tala med mig under ett par minuter. Skymningen hade inbrutit. Den port vid hvilken Valentine väntade kunde ej ses från fönstren i matsalen och salongen. Efter fem minuters förlopp kom miss Paget, klädd i hatt och mantilj. — Vill ni komma ut på vägen med mig, Diana? frågade Valentine. Jag har något af högsta vigt att säga er. — Och jag längtar efter att få höra hvad doktorn sade, svarade Diana, i det hon tog Valentines arm. Tror han att sjukdomen är mycket farlig? — Ja. Den är farligare än ni och jag kunnat föreställa oss och skulle ha slutat med en säker död, om ej Försynen hjelpt mig att upptäcka ssnningen. — Hvad menar ni, Valentine? Han berättade i korthet resultatet af hvad han under denna dag uträttat. Hon yttrade ej ett ord förrän han slutat sin berättelse. — Det är förfärligt, sade hon slutligen; men jag tror att det måste vara sannt. Det nar varit så mycket i denne mans uppförande som väckt min förvåning, men detta förklarar alltsammans. Hvad i all verlden kan ha varit bevekelsegrunden till hans hiskliga brott?