Göteborgsposten – 23 december 1870, sida 2

eller dumhet begånget felsteg, eller låg det i dem en mera olycksdiger betydelse? — Ni förkrossar mig, sade vexelmäklaren hastigt, ni alldeles förkrossar mig genom den åsigt ni uttalar om min dotters tillstånd. D:r Doddleson har ej talat om någon fara. Han såg vår kära flicka i går på morgonen. — Jag skulle gerna vilja se d:r Doddlesons recepter, sade d:r Jedd med kall höflighet. Mr Sheldon framtog dem ur sin plånbok. Ej ett drag i hans ansigte, ej en darrning på handen, ej en brytning i rösten förrådde hans farhågor. Det enda anmärkningsvärda i hans sätt var en frånvarande, hälften mekanisk ton, liksom om hans sjal varit eysselsatt på anvat håll än i samtalet för stunden. Alltid snabb att göra sina beräkningar, var hun i detta kritiska ögonblick sysselsatt med ett slags själsarithmetik. Möjligheterna att misslyckas så många gånger; möjligheterna att bli upptäckt —? En hastig öfversigt af ställningen sade honom hvilka dessa möjligheter voro. Upptäckt af d:r Jedd? Ja. Detta hade kanhända redan skett. Men skulle någon verklig skada drabba honom tillfölje af en sådan upptäckt? Han beräknade möjligheterna derför och möjligheterna deremot och resultatet var till hans fördel. Att d:r Jedd skulle fatta vissa misstankar med afseende på miss Hallidays sjukdom var en sak; att han skulle gifva offentligt uttryck var en annan, (Forts!)