Göteborgsposten – 23 december 1870, sida 2

hördes deruppifrån. Mr Sheldon väntade tills d:r Jedd skulle visa sig. — Jag väntar att få höra er åsigt, sade han lugnt och läkaren följde honom in i arbetsrummet. Valentine följde doktorn till mr Sheldons stora öfverraskning. — Mr Hawkehurst längtar med oro efter att få höra hvad jag har att säga, yttrade d:r Jedd, och jag inser verkligen ej att det är något som hindrar honom från att göra det. — Om ni ej har något att invända deremot, kan jag ej heller ha något att invända, svarade mr Sheldon. Jag får dock erkanna att ert sätt att gå tillväga synes mig högst ovenligt och — — Ja, mr Sheldon, men, ser ni, denna sak är i sin helhet högst ovanlig, svarade läkaren allvarsamt. — Tror ni det? — Ja. Den unga damen sväfvar i yttersta fara. Ja, mr Sheldon, i yttersta fara. Det fel som begicks genom att hitföra henne i dag är ett fel som jag ej för starkt kan klandra. Om ni velat döda er styfdotter, kunde ni ej valt ett lämpligare medel för att ernå ert mål. Utan tvifvel var ert handlingssätt förestafvadt af högst kärleksfulla bevekelsegrunder. Jag beklagar endast att ni handlat utan att inhemta en kompetent persons råd. — Jag handlade enligt bästa öfvertygelse, svarade Philip Sheldon. Han försökte uppfatta verkliga betydelsen af doktorns ord. Uttryckte dessa blott harm öfver ett af okunnighet