Göteborgsposten – 23 december 1870, sida 1

att föra ett halft dussin läkare till den stackars flickans sjukbädd. Det skulle vara en säker fara; ty i en sjukdom af denna beskaffenhet är allt som kan ingifva oro skadligt för patienten. Sedan mr Sheldon yttrat detta, vidtog han utan dröjsmål anordnivgarne för resan. Ett akdon anskaffades; alla möjliga anordningar vidtogos för den sjukas beqvämlighet ; men icke destomindre var det grymt att pålägga en så svag sjukling som Charlotte Halliday besvärligheterna af en resa. Diana var högst förbittrad på Charlottes styffar och försökte ej dölja sina känslor. Hon underkastade sig ej utan invänningar mr Sheldons beslut. Hon vädjade till hans hustru. — Bästa mrs Sheldon, jag ber er ej tillåta Charlottes flyttning, sade hon allvarligt. Ni vet ej huru sjuk hon är — ej heiler kan mr Sheldon veta det, annars skulle han ej ha tagit ett sådant steg. I egenskap af hennes mor har ni större rätt att bestämma öfver hvad som bör vidtagas med henne än mr Sheldon; ni behöfver blott säga, att hon ej får tagas ur detta hus i hennes närvarande svaga och lidande tillstånd. — Jag behöfver blott säga! upprepade Georgy. Oh, Diana, hur kan ni tala så? Hvad skulle väl mr Sheldon känna om jag satte mig upp emot honom och sade att Charlotte ej tinge flyttas? Han som är så omsorgsfull, så klok! Hans uppförande mot min stackars Charlotte är verkligen beundransvärdt. Jag har aldrig sett en så öm omvardnad. Ien har till utseendet blifvit tio år äldre sedan hennes sjukdom började. Jag tror ej att någon verklig