Göteborgsposten – 23 december 1870, sida 1

far skulle ha varit öm mare mot sin dotter, än mr Sheldon varit mot sin styfdotter. Och så skulle jag belöna honom härför med att sätta mig upp emot honom, då han säger att en flyttning är nyttigast för Charlotte. Ni vet ej huru erfaren och omtänksam han är. Jag skall aldrig glömma hans godhet mot stackars Tom. — Ja, utropade miss Paget otåligt, men mr Ualliday dog. — Oh, Diana, jag trodde ej att ni kunde vara grym nog att påminna mig härom. — Jag vill endast påminna er om att mr Sheldon ej är ofelbar. Mr Sheldon inträlde nu i rummet, och Diana lemnade det djupt förbittrad mot den stackars svaga varelse, som ingen fara, ingen kritisk belägendet kunde gifva kraft i viljan. Det var första gången hon tänkt med ovilja på denna svaga varelse. Också gaf hennes harm snart vika för medlidande med denna svaga natur, öfver hvilken mr Sheldon utöfvade en så sträng kontroll. Hon gjorde derefter intet vidare försök till motstånd, utan gick till Charlottes rum och vidtog anordningen för resan. — Ack hvarföre skoll man föra mig härifrån? Jag är för svag för en resa, sade den stackars sjuka. — Det är för ditt eget bästa, kära Charlotte. Mr Sheldon vill att du skall vara nära skickliga läkare, som kunna ge dig helsa och krafter tillbaka. — Det finns ingen läkare som förmår detta. Låt mig stanna här, Di. Bed pappa låta mig stanna här.