gingo öfver Rörstrandssjön, brast isen under, dem, och de skulle sakerligen ha omkommit om icke stadebudet A. Andersson, som af en handelse befann sig i närheten, med ögonskenhg fara för eget lit vågat sig ut på den svaga isen tull deras bjelp. Det lyckades honom äfven genom den rådighet han visade att upptaga den ena efter den andra ur vattnet, biträdd at äkaren Forssberg, som äfven tillkommit. — Ett annat stadsbud, C. Andersson, gick samma dag kl. mellan 9 och 10 på aftonen i mörkret ned sig på isen utanfor Mäster Samuelsgatan. Vattnet var emellertid icke djupare än att det gick honom till halsen. Han fick stå på detta sätt närmare en timma, innan bjelp kom, då en stege ändtligen utfordes och en lina kastades om hans lit, förmedel-t hvilkan han, sanslös, uppdrogs. Han affordes till lasarettet ocn foga hopp är om nans vederfåeude. — Josefina Eklunds vän, kusken C. G. Hedelin, om hvelken vi förut berättat, att han häktats som misstankt för att ha bestulit sin husbonde, d:r Lemchen, har nu erkänt en mängd stolder ej allenast från d:r L. utan afven från majoren H. Mörner, hos hvilken han förut varit anstalld som uppassare och hvilken han bestulit på ej mindre än 246 servietter, 106 st. lakan, 31 dukar, 20 örongott, 24 handdukar, 74 fot våt o. 8. v., hvilket allt han pantsatt hos en och samme pantsånare. Godset förvarades i en last, större packlår på major M:s vind, en stor del har törskingrats, det som tillrättakommit värderas vill 732 rur. — Byggmästaren Gust. Wernborg har dömts att for bedragligt förhållande mot borgenarer och begången mened hållas till straff arbete i 5 år och törlust at medborgerligt förtroende för alltid och kommissionären J. P. Lundqvist till 2 månaders tängelse såsom vårdslös gäldenär. .i ii —