finsklubben. Han erfor den pinsammaste oro innan han fätt upplysning om det fanns något telegram till honom eller cj. Lyckligtvis fanns intet sådant. Ått ej finna någon underrättelse om en försämring tyckte han nästan vara detsamma som att finna underrättelse om en förbättring. Huru stora hade ej hans farhägor varit efter det samtal han haft med läkaren vid Bloomsbury! Från Covent Garden rullade åkdonet till Barlingtonrow. Här fann Valentine mr Burkham blek och orolig, väntande i ett rum på en restauration. En kort stund derefter infann sig d:r Jedd, liflig och glad, som om miss Hallidays sjukdom aldrig funnits till. — Deder vegetabiliska gifterna komma samvetslösa män väl till pass, sade han. Det står just en mycket intressant artikel om dem i Medical Quarterly. — Ni vill ju resa till Harolds-hill genast, sir? sade Valentine bedjande. — Ja; er vän här, mr Burkham, har öfvertalat mig att göra det, ehuru jag knappt behöfver säga er, att en sådan resa alldeles icke är i min smak. — Det är en sak på lif eller död, stammade den unge mannen. — Naturligtvis, min bäste sir. Men jag har för närvarande ett halft dussin andra saker på lif eller död om händer, ser ni. Jag har likväl gifvit mitt löfte. Mina konsultationer skola vara förbi inom en halftimma; sedan har jag en liten rond att göra. Låtom oss bestämma femtåget till St, Leonards.