Göteborgsposten – 21 december 1870, sida 2

naden fast. Liverpool. Å dagens marknad såldes vid fast stämning 12,000 bal. Bomull. Deal. Vinden V. stilla. A ——— llandels-anderrätteiser. Under det hela det öfriga Tyskland jublar i förkanslan af den förmodade ätervinningen af de gamla riksländerna Elsass och Lothringen, finnes det en talrik klass som med allt annat än blida ögon motser annektionen: det är fabriksidkarne inom åtskilliga produktionsgrenar. Den 4 December församlades i Mannheim till ett fabrikantmotebomullsspinnare från alla delar af Tyskland, jernverksegare från kretsarne vid mellersta Rehntargare från hela sydtyskland och tobaksfabrikörer från Baden och Hessen. Den första motion, som väcktes, gick icke ut på något mindre än att hos nordtyska förbundsregeringen anhålla att vid ett blifvande fredsslut man skulle akta sig för att inkorporera några fabriksdistrikter, utan åtnöja sig med de i strategiskt hänseende vigtiga enklarerna Strasbourg och Metz. För att förklara denna ovanliga företeelse, måste man eriura sig att fabriksindustrien i de länder, om hvilkas annexion fråga är, står så högt att t. ex. ensamt inom bomullsförädlingeindustrien förökningen för Tyskland skulle uppgå till 75 å 100 4. Konkurrensen blefve så mycket farligare som den Elsass-Lothringiska produktionen naturligtvis blefve afstäng från sin fordna marknad, Frankrike, genom tullgräns och således helt och hållet måste söka sig afsättning i Tyskland. Hinc ille lacrymel! Märkvärdigt nog förkastades icke detta förslag under uttalande af någon djup indignation, utan man åtnöjde sig med att förklara att en dylik petition vid regeringens förklaringar i motsatt rigtning måste betraktas som andamälslösa. Större framgäng hade ett af den s. k. bomullakungen fabriksidkaren Staub framstäldt förslag enlist hvilket Elsass-Lothringen under de närmaste 20 åren skulle genom tullgräns fortfarande skiljas från Tyskland, medan man å andra sidan genom vissa åtgärder försäkrade dessa länder om att få bibehålla sina forna handelsförbindelser med Frankrike. Slutlisen och efter långa öfverläggningar enade församlingen sig om en resolution, hvilken blitvit formulerad af prof. Emminghaus fr. Karlsruhe. Denna resolution erkände att annexionen af meranämnde pro. vinser skulle för vissa grenar af den tyska industrien, särskildt bomullsindustrien, vara till skada, ehuru olagenheterna komme att uppvägas af fordelar i andra hänseenden för nationen i sin helhet. Dessa olägenheter blefve det emellertid de resp. yrkesidkarnes ensak att få afhulpne genom framställningar hos vederbörande. Men då det otvifvelaktigt komme att lända äfven de nya provinserna till skada, om de i hast blifva afskurne från sina hittillsvaraude afsättningsområden, så borde man söka få i iredsdokumentet inryckt ett på reciprocitet grundadt handelsfördrag med Frankrike, hvarigenom tullen på bomullsgarn m. m. betydligt nedsättes. Med detta beslut måste de sjdtyska protektionisicrna låta sig nöja, ehuru de i verkligheten dermed voro föga belåtna. Sällan — skrifves det från Hamburg — har affärslösheten på fondbörsen varit så stor som under sistförflutna veckan. Äfven i London har fondmarknaden varit mycket stilla och rörelsen har hufvudsakligen nakränkt sig till realisationer från de kapitalisters sida, hvilka velat bereda sig för att kunna deltaga i teckningen å det nya tyska förbundslänet. Detta har också rönt en sådan framgång, att i stället för de 3 mill. 2, hvilka man önskade få placerade i London, ha 73 mill. derstädes tecknats, hvadan betydlig reduktion måste ske. Denna framgång är så mycket mer förvånande, som prospekten framlades vid samma tidpunkt som trasslet i Luxemb urgerfrågan började, och den vittnar således om antingen att man icke anser sistnämnda fråga kunna erhålla någon krigisk karakter. eller ock att Tysklands kredit i England är särdeles stor — troligast om båda delarne. Den för Tyskland afsedda delen af lånesumman har blifvit fyradubbelt ötvertecknad. För öfrigt råder inom Tyskland stor ovilja mot sinansministern för det han icke direkt vandt sig till allmanheten, utan låtit lånet upptagas genom bemedling af bankirer. Dessa ha nemligen öfvertagitdetsamma till en kurs af 92) och utbjuda det nu till 951, d. v. s med en avance af 3 2. Man tycker, och detta med rätta, att när regeringen vid förra lånet appellerade till den nationella känslan, man så mycket hellre kunde göra det nu, då kapitalplaceringen icke är förbunden med någon som helst risk. 4 Ett land, som står i begrepp att anmäla sig säsom sökande till det öfverskott å kapital, hvilket i det tyska lånet icke kan finna användning, är Rumänien. De vilkor, som landet är beredvilligt att uuderkasta sig för erhållandet af den åtrådda förstarkningen, röjer en blygsam uppskattning hos läntagaren af sin egen kredit. Euligt det af finansministern Gradisteano framlagda och af representationen antagna förslaget skola neml. de behöfliga 60 mill. fr. upptagas mot hypotek af kronogodsen, hvilkas afgäld de senaste åren uppgått till 53 mill. fr. Icke förthy blir emissionskursen endast 77 26 till en räntesats at 7 94. För de båda hälfterna af den österrikiskt-ungerska monarkien, såväl den cissom trans-leithanska, har det ock vid senaste budgetuppgörelsen visat sig vara nödigt att genom upplåning åstadkomma jemnvist i utgifter och inkomster. Man tror sig emellertid inom båda länderna kunna åstadkomma beloppet genom att försälja skattkammarebons, utan att behöfva taga sin tillflykt till det utländska kapitalet ehuru detsamma tros komma att uppgå till sammanlagdt 50 mill. fl. På de tyska fondbörserna, såväl i Hamburg som i Frankfurt, äro de svenska fondpapperen bland dem som bäst under den allmänna vacklingen bibehållit sin kurs. F. n. har tillochmed en stegring i