Göteborgsposten – 20 december 1870, sida 1

— — — — — —— — —ö—ä0; Från Utlandet. Återigen visa sig fredsdufvor, åtminston i tidningsspalterna; huruvida de äro något an nat än beskedliga ankor, skall framtiden ut visa. Dock skulle det icke vara en timm för bittida, om ock de icke krigförande sökt att göra ett slut på detta olycksaliga fransk tyska krig, hvilket ej allenast våldsamt ned trycker tvenne för vår veridsdel så betydande folk som det franska och det tyska, utan äf ven djupt återverkar på alla andra länders och folks förhållanden. Morning Post vil neml. veta, att underhandlingarne om ett vapenstillestånd återupptagits, för att kunna bringa till stånd en kongress, som skulle göra slut på kriget. Förslaget skall understödjas af de neutrala makterna och har afgått till Versailles, hvarifrån man afvaktar underrättelse om hvad beslut, som skall fattas. I England vill man naturligtvis gerna ha en kongress till stånd, för att genom en dylik om möjligt ad hoc lösa sväfvande frågor: man vill alltjemt dagtinga. Hade England beslutsamt ställt sig på Frankrikes sida, då Napoleon Ill en gång inbjöd till en sådan kongress, så kunde det något varit. Men nu tillhör väl kongressfrågan de fromma önskpingarnes område. Tyskland vill ha Elsas och Lothringen; Frankrike vill ej afstå dessa proviuser. Dot förra anser sig ha offrat sör mycket, att kunna afstå ifrån desamma; det senare deremot anser sitt lidande redan vara så djupt, att en tillökning deri skall betyda föga, endast det kan ha någon utsigt att slå tillvaka sin motståndare. Frankrike skall i alla händelser icke godvilligt atstå Elsas och Lothringen, men skall naturligtvis ej heller ha någonting emot en kongress, der det på sin sida har tvenne stormakter, under det Preussen blott har Ryssland. Att Preussen icke vill veta af någon kongross i sin kamp med Frankrike, det känner man; men det har sjelt föreslagit en lösning af Svartahafs-trågan genom en konferens, och möjligen skall man försöka att dermed binda det. Då emellertid allt hänger på krigslyckans vexlingar, så är hala kongress saken en nebulosa. De ingående postunderrättelserna tala alltsemt om afsändandet af uytt belägringsartilleri rån Tyskland till Paris; och har ingemörgeneralen grefve Kleist utnämnts till betälhafvare öfver beskjutningsarbetena utanför den transka hufvudstaden. En mängd korrespondenser från den tyska belägringsarmåen fordra också oeftergifligt bombardementets utförande, emedan tjenstgoringen kring Paris är ytterst besvärlig, isynnerhet nu sedan den bistra vinterkölden inträdt. Så skrifves derifrån till Schles. Zeit.: De ansträngningar, för hvilka vår arme utanför Paris är utsatt i vinterkölden, äro outsägliga; äfven nervsystemet hos den modigaste man och den friskaste ungdomskraft atficieras deraf. Ej al enast de offer, som ögonblicket kräfrver, utan äfven de, som framtiden skall fordra, falla tungt i vågskålen, Nu är ögonblicket inne, då ett raskt och fast beslut kan gifva sakerna en annan vänning, och detta ögonblick bör icke förspillas för den ovissa tron, att det ej mera behöfves någon våldshandling, Jemväl till Times ekrifves under d. 8 d:s: De tyska armåerna befinna sig nu midt i en vinterkampanj. Luften är så isig, att vi om natten skaka af köld i de rum, der dugtiga brasor tlammatahela dagen i kaminen. I detta rika land, der vinet annars gror öfverallt i yppigt öfverflöd, ser man nu icke mera en grön fläck. De bladlösa träden stå som jättelika spoken, hvarje gren styf och öfverdragen med rimfrost; ett tjockt snölager beäcker falt och vägar; snöflockar hvirfla ned på ett tt, som beröfvar oss allt hopp om ett mildare väder. Skola vi tillbringa julen härstädes? Det finnes Cnappast någon bland våra officerare, som vågar att äga nej! Äunu för fjorton dagar sedan skulle hvar oh en, som påstått att Paris ej kunde intagas före ul, blifvit utskrattad ur en församling af tyska oticerare, men nu har ett stort omslag i itämningen ntraffat. Jag kan ej angifva orsaken; jag anför enlast sjelfva faktum. Det talas ej längre om de stora örråder, som skola hitföras, för att proviantera det ithungrade Paris. Man betviflar visserligen icke, tt Paris skall till sistone falla, men man förbereler sig på möjligheten af ett nytt blodigt utfall i tor stil och medger, att motståndet kan ännu länge ortsättas. I ett bref till Köln. zeit. från Verailles heter det: Tio graders köld, och man kall likväl hålla sitt gevär i handen! Den ärdt frusna snön knarrar under våra fötter, llernas träd stå i raka led, klädda i hvitt inne och vintern målar fantaet:ala A.