Göteborgsposten – 19 december 1870, sida 2

fallen, men då matroserna sägo hären rycka ut från Paris ville de vara med, och befälhafvarne måste illäta många af dem att göra sällskap. De gingo fram med zuaverna i teten. Det var dessa, hvilka först inträngde i förskansningarne vid Four-å-Chaux De hade bortskjutit all siu ammunition, men grepo sina änteryxor och sachsarne kunna berätta huru dessa förtärliga vapen kommo deras leder att glesna. Den 6 Dec. (Korresp. till Berl. Tid.) Den militära ställningen känner ni troligen till genom depescher, innan detta bref kommer er tillhanda. Jag tillägger derför blott, att Champigny fortfarande är besatt at franska trupper, hvilka derctades ha starkt barrikaderat sig, att Ducrot ligger med 50.000 man utanför Paris, att Trochu med bela staben oupphörligt vexlar platser mellan tästena och enceinten, samt att truppmarscher hvar dag ega rum i alla riktningar. Jag finner det alldeles klart, att allvarsamma utfall komma att ånyo företagas, samt att Trochus plan går ut på att trötta fienden med oupphörliga strider och slutligen spränga kedjan, när den blifvit vederbörligt försvagad. Man påstår med bestämdhet, att trupperna — både de reguliera och mobilgardet — ha fäktat med utomordentlig tapperhet. Officerarne ha föregått dem med goda exempel; en ypperlig disciplin är rådande och artilleriet utmärkt serveradt. Etter utfallet d. 29 och 30 Nov. och striderna under denna månad ha omkring 6000 sårade blifvit upptagna i lasaretten i Paris. Omkring 800 fångar äro tagna, af hvilka hälften äro sårade. Man har beräknat, att det finnes plats för c:a 20,000 i de olika offentliga och privata lasaretten, på hospitalerna och ide privata hus, hvilkas egare ställt dem till guvernörens disposition. Man behöfver dertöre icke frukta, att de sårade skola sakna någon vård. På attonen d. 30 Nov. såg man visserligen utanför Grand Hotel ett antal sårade, hvilka icke genast bletvo införda, men orsaken dertill var, att ambulanserna skickat flera till hotellet än som fanns plats för. Innan midnatt voro dock alla installerade der. De små ångbåtarne på Seinen gjorde stora tjenster under de svåra dagarne från d. 29 Nov. till d. 3 Dec.; de voro oupphörligt i gång till Charenton och tillbaka, medtörande och landsättande sårade öfverallt, der platser för dem längs Seinen voro inrättade Sålunda kom en laddning d3 Dee. till bron vid la rue des Saints-Peres, hvarest d:r Horteloup etablerat 2 privata lasarett. Der upptogos 71 sårade. Öfverallt i Faubourg Saint-Germain äro de stora hotellerna tillhörande aristokratien nu tagna i besittning af auktoriteterna, som begagna derstädes varande sängar, linne, kokkärl c I gär hölls ministerräd hvarvid Trochu var nårvarande. Man påstår, att han förklarar sig ha varit nödsakad att hämma framryckandet öfver Marne, emedan en stark fientlig styrka hade besatt Choisyle-Roi; han behöfde vidare några dagar för att reorganisera sin stab, hvaraf en mängd officerare voro hors de combat. Garnier-Pags skall då ha uttalat sig för ett ögonblickligt utfall från Saint-Denis. Den gamle republikanaren hade elektriserat de närvarande med sitt tal: -Lät äfven striden utfalla ogynnsamt för oss, vi börja om igen om 8 dagar, om 14 dagar, om 3 veckor. Vi ha bröd och vin för 3 månader och ett outtömligt mod för 1000 år. — Jules Favre och Ferry skola ha delat Garnier-Pages mening, men Trochu bade naturligtvis den afgörande rösten. Man kan knappt föreställa sig, huru strängt man fördömmer och ringaktar Englands hållning härstädes. Till någon del måste orsaken härtill sökas i bristande nyheter från utlandet; men hos parisarne råder dock i allmänhet en känsla af, att engelsmännen på ett oädelt sätt lemnat Frankrike i sticket. Sålunda säger Nationali går: -Hvad än resultatet af våra ansträngningar må blifva, så äro dagarne för ridderliga uppoffringar tillandalupna. Det egoistiska England skall aldrig mer hoppas nägot af Frankrike. Skulle den orientaliska frågan ödelägga dess flotta och inflytelse i Europa, må det blifva dess egen sak. England anser Frankrike tillintetgjordt och gnuggar sina händer af fröjd deråt. Kommer England att falla skall Frankrike icke fröjda sig, men lugnt åse det. Abbe Bauer, kejsarinnans bigtfader och numera prest vid Pambulance de la presse. har skrifvit ett bref till -Journal officiel-, hvari han meddelar, att han organiserat en kår af 800 andliga, hvilka skola åtfölja armen vid hvarje utfall för att skänka religionens tröst åt de sårade och döende. Dessa förträffliga andliga hafva redan visat mycket med och sjelfuppoffring. De voro med i de främsta leden för att uppsamla de sårade. Bauer sjelf rider omkring bland de stridande i prestskrud och höga stöflor, med hederelegionens storkors om halsen och ett gyllene krucifix på bröstet. Han höll vid sidan af Ducrot, då dennes häst blef skjuten. I nämnde bref beklagar han sig öfver, att preussarne skjutit på honom, då han red fram med en hvit flagga i handen beledsagad af en trumpetare. I den gamla operan gifvas gratisföreställningar, hvarvid den kejserliga logen är upplåten för la sociöte des gens de lettr:s. Denna societ6 hade igår öfverlåtit den till lätt sårade, bland hvilka sågs en fången bairare, makligt sittande i kejsarens länstol. Kan man tänka sig ett mera gripande exempel på ödets skiftningar? Slutligen vill jag berätta. att efter statistisk beråkning finnas i Paris 25 millioner råttor, hvilka kunna lemna färskt kött för 25 dagar. Relata refero mA AR