Göteborgsposten – 17 december 1870, sida 6

— Jag behöfver er hjelp, George Sheldon, sade han. Om ni någonsin kännt sorg öfver att ni ej gjorde något bemödande att rädda Charlotte Hallidays far, så bevisa er vara hans vän genom att försöka rädda henne. — Om jag kännt sorg deröfver! upprepade lagkarlen. I alla mina drömmar har jag sett denne mans ansigte. Ni vet ej hvad ett mord vill säga! Ingen vet det som ej va rit inblandad deri. Ni läser om mord i era tidningar. A. sköt B. eller C. förgiftade D. och så vidare hela alfabetet igenom; men det har aldrig kommit till er. Ni har ett obestämdt medvetande om det hiskliga deri; men ni kan ej bilda er en riktig föreställning om haru hiskligt det i verkligheten är förrän ni stått ansigte mot ansigte med det. Jag har stått ansigte mot ansigte med mord, Valentine Hawkehurst, och om jag skulle lefra ett helt århundrade, skulle jag aldrig glömma hvad jag kände då jag befann mig vid Tom Hallidays dödsbädd, och det på en gång blef klart för mig att min bror Phil förgiftade honom. — Och ni försökte ej rädda honom — er vän? utropade Valentine. — Det var för sent att rädda honom, ser ni, svarade legkarlen; jag visste det och höll min tunga i styr. Hvad kunde jag göra? Mot min egen bror! Om sådsnt händer i en familj är det ruin för alla! Tror ni att någon enda menniska skulle ha gifvit mig en kommission, sedan min bror stått inför domstolen anklagad för mord? Nej, det enda jag kunde göra var att hälla saken tyst och jag gjorde det. Phil förvärfvade adertontusen pund genom sitt