Göteborgsposten – 17 december 1870, sida 6

IIvarjehanda. Spårlöst försvunnen. D. 14 sistl. Oktober reste civilingeniör Sally Cohnfeld öfver Köln till London. D. 21 Okt. färdades han i en 1:a klassens kupe pr iltäg från Köln och låg d. 30 Okt öfver natten i Schipps hotell i Ostende, Från detta ögonblick är han spårlöst försvunnen. Den engelska detektiva polisen har påträffat en del af hans reseeffekter på Charing Cross-jernbanstationen i London, men honom sjelf har man ej hört af. Då han säges ha varit i besittning af en större penningsumma, finnes skäl för det antagande att här föreligger en förbrytelse, hvarför polisen också utlofvat en belöning af 900 rdr sv. åt den som kan ge upplysningar m den försvunne. Bestickningsväsendet i Amerika. Att den skamligaste bestickning i alla former är rådande i hvarje gren at politiskt lif i Förenta Staterna är så bekant, att ingen tänker på att vilja förneka det; men ändock måste man bli förvånad ötver att i, den största af unionens stater finna ledarne af det makthafvande partiet — det parti som gör anspråk på, den största renhet i sederna och de högsta grundsatserna — erkänna mottagande af mutor såsom tillhörande en embetsmans lagliga inkomstkällor. Detta bevisas af en i Newyorkertidningen Nation af d. 17 November införd ganska egendomlig korrespondens. Det första brefvet i denna korrespondens är trån general Barlow, Förenta staternas marskalk i Newyork, och stäldt till republikanska statskomitgens skattmästare. I detsamma erkänner marskalken mottagandet af ett meddelande, hvari af honom och hans underlydande begäres 1000 dollars,. såsom utgörande beloppet af deras kontributioner till partiets fond. Han erinrar derefter skattmästaren om att hans lön endast är 6,000 dollars, att för denna summa hans kontributiou af två procent, den vanliga beskattningsprocenten, belöper sig till blott 120 dollars, på hvilken summa han innesluter en vexel, hvarjewte han nekar att insamla at sina underhafvande. Detta beskattningssystem har varit så länge infördt och är så kändt, att huru demoraliserande det än är, finnes det deri ingenting ötverraskande för andra än dem som tro på fullkomligheten af republikanska institutioner. Men hvad man äfven under ett sådant system kan med sätta finna öfverraskande, är den kalla cynismen i den republikanska skattmästarens svar. I korhet, han återsänder marskalkens vexel med den anmärkningen, att den stora skilnaden mellan den och det at komiten begärda belopp skulle göra dess antagande till en orättvisa mot de embetsmän, som motsvarat de anspråk komiten framställt hos dem. Komiten hade nu misstagit sig på person. General Barlow vägrade bestämt att öka sin skatt, motiverande sin vägran endast med den förklaringen, att han ej ansag innehafvandet af ett embete medfora någon förpligtelse å innehafvarens sida att gifva något, och att han sjelf gaf, ej på denna grund, utan såsom en medborgare intresserad at sitt partis framgång. Och han fortsätter på följande sätt: — I talen om de kända inkomster mitt embete ger såsom skilda från dess lön, som endast är 6,000 dol