Göteborgsposten – 17 december 1870, sida 5

Jedd i ett så förtvifladt fall som detta är skall lägga å sido allt mindre vigtigt arbete? — Utan tvifvel. — Jag litar på att ni väcker hans deltagande för denna sak, sade Valentine. Han lemnade nu rummet. Mr Burkham följde honom och öppnade yttre dörren för honom. — Hys ingen fruktan för mig, sade han. Farväl. De båda männen gåfvo hvarandra ett betydelsefullt handslag. I nästa ögonblick sprang Valentine upp i åkdonet. — Kings-road — ingången till Grays Inn! ropade han till kusken. Inom mindre än tio minuter derefter höll åkdonet framför den lilla porten till Grays-Inn. — Gud gifve att George Sheldon måtte vara hemma! sade Valentine för sig sjelf i det han skyndade uppför trappan. George Sheldon var hemma. Så till vida gynnades mr Hawkehurst af lyckan. — Bevars väl! utropade lagkarlen, blickande upp från sin pulpet då Valentine syntes på dörrtröskeln; hvad är det som förskaffar mig den ovanliga äran af mr Hawkehursts besök? Jag trodde att den uppåtsträfvande litteratören afbrutit alla sina förbindelser med gamla bekanta och flyttat sig upp i de högre cirklarne. — Jag har kommit hit i ett ärende som rör lif eller död, George Sheldon, sade Valentine! nu är ej tid att tala om hvarföre jag ej kommit till er förr. Då ni och jag sista