Göteborgsposten – 17 december 1870, sida 1

gare-butiken expedierade, fördjupad som hon var i beskritningen ötver den ståtlige prins Cavalcanti, syrassklllings rågbröd i stallet för två-skillings limpor och gat ändå dubbelt påbröd, herrarne af sillen och saltet tyckte sig bakdom sina diskar i andanom (med saltakölts-ingrarne) omfamna den undersköna grekinnan Haydee, som de till vansinne älskade utan att kunna uttala hennes namn och köksregionernas personal var idel eld och lågor lör den romantiske banditen Vampa, TZampal eller Slampa, som han ömsevis kallades. Aldrig har val någon roman gjort större uppseende i hela den bildade och obildade verlden än denna och aldrig har väl någon föriattare på sin tid egt ett så vidsträckt rykte som denne Alexander Dumas Pere, hvilken nyligen i all tysthet bortgick ur verlden, något öfver 67 är gammal. Under andra tider än de, hvilkas stormar nu uppröra verlden, skulle hans frånfälle utan tvifvel väckt större uppmärksamhet men månget minne dröjer sakert, äfven hos oss, vid denne i sitt slag oölverträffade, genialiske man, hvars outtömliga fantasi och fängslande stil skänkt åt verlden så många njutumgsrika stunder. De volymer, som bära hans namn, torde väl böra beräknas i tusental, men, som man vet, har han till flertalet bland dem endast utkastat planen, till många icke ens detta. Anicet Bourgeois, Fiorentino, Paul Bocage, Gerard de Nerval, Paul Meurice, Emile Souvestre, Auguste Maquet m. fl. stjernor af andra rangen, kretsade omkring den Dumaska solen, hvars glans öfverstrålade dem alla. Men äfven solen har sina flackar och som en sådan torde val kanna anses den skandalösa rättegång, som Dumas inledde med sin arbetsammaste och mest intelligente Collaborateur, Maquet, hvilken tvist gaf den litterära spyflugan Eugene Mirecourt anledning att framkomma med sin dräpande flygskritt ÅFabrigus de 10mans, maison A. Dumas C:ie ocu som föranledde Dumas Fiis-demi-monde-litteraturens skapare — att yttra sitt bekanta bonmot; lela verlden påstår, att allt hvad som hittills ansetts vara af Dumas är af Maquet. Hvem vet: Kanske jag också är at Maquet! Endast det torra uppräknandet at alla de arbeten, på hvilka Dumas den äldre satt sitt namn, skulle fylla en lång spalt i vår krönika; till iromma för våra läsare afstå vi derföre derifrån och aisluta vår korta skildring af ännu en försvunnen storhet med att anföra ett bevis, hemtadt från våra egna minnen, på det outplånliga intryck denna författare gjort på åtskilliga ungdemar, inom vårt eget kära tadernesland. Bland ett kotteri glada studenter föll samtalet på Dumas och hans arbeten. Under konversationens gång befanns det, att samtlige de närvarande voro betydligt mera bevandrade i ÅGrefven af Monte -Christo?, De tre Musketörerna?, Miladys Son och Vicomte de Bragelonne än i Boströms kolle gium, Grubbes Rättsoch Samhällelära eller Geijers Svenska Folkets historia. Man anställde en formlig tentamen med hvarandra, hvarunder frågor så konstiga som t. ex.: Hvad hette d Artagnans älskarinna? — Hvem var tiggaren i S:t Eustache? — Hvad drack Atlos helst för vin? — Hvartill begagnades lådan i ett med silfver och ebenholz inkrusteradt bord, som Bertuccio placerat bland möblerna i huset i Auteuil? 0. s. v. besvarades ögonblickligen och rätt, naturligtvis under den mest hejdlösa munterhet, hvilken steg till en sådan höjd, att tentamen måste atbrytas, då en skicklig tentand rätt besvarade följande beniga tråga: Ilurudan var färgen på Porthos pantalonger första gången han besökte fru Coquenard ? Romanförfattarne (och författarinnorna!) nu för tiden studeras nog icke så omsorgsfullt, hvarken de franska eller de — andra. Rätt bra för den nuvarande studerande ungdomens llit, anmärker kanske någon elak skämtare. Hundrade årsdagen af en annan storhets födelse — en storhet ej blott för sin tid utan tör alla tider — firas idag äfven inom vårt sambälle. Ludvig van Beethovens födelsedag högudlighålles nemligen, som bekant, i afton å Nya Teatern genom en minnesfest, hvartill dir. Jos. Czapek är den ursprunglige upphofsmannen och bvöärtll al a mer och mindre framstående musikaliska kratter i vår stad benäget skyndat att bidraga. Festen inledes med en för tilltallet törfattad prolog, framsagd at hr Alb. Lichtenberg och sedermera upptager det hogst intressanta programmet utesiutande kompositioner af den store mästaren. Oraestern utför under dir. Czapeks anförande ouverturen till Ågmont? och D:durs Symfonien (komp. 1812 och tillegnad furst von Lichnowsky) sumt medverkar jemväl i Bönen de 10— ji