Göteborgsposten – 17 december 1870, sida 1

Rättegangsoch PolissakerPoliskammaren. Sorglig följd af osfverdådigt körande. Som förut omnämnts hade hemmansegaren Anders Andreasson från gården Tönneröd i Frölunda socken d. 30 sistl. November kört öfverdådigt å allmänna vägen i Majorna och dervid öfverkört ynglingen Gustaf Emil Pehrsson, som derigenom erhöll så svåra skador, att han genast måste intagas å Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset. Audreasson har vid förhören i poliskammaren förnekat att ha kört öfverdådigt, men hade det oaktadt erbjudit gossens moder en summa penningar i händelse hon ville afstå från ansvarspåstående emot honom. Flera vid olyckstillfället närvarande vittnen uppgåfvo att Andreasson kommit körande i fullt galopp samt piskat på hästen, synbarligen i afsigt att komma undan. Gossen hade blifvit släpad med kärrhjulet ett långt stycke samt hoprullades af detsamma som ett nystan. Igår inlemnades till poliskammaren en skrifvelse från andre läkaren vid kirurgiska afdelningen å ofvannämnda sjukhus, d:r E. Saln, hvilken skrifvelse innehöll den sorgliga upplysningen att gossen Pehrsson tillfölje af de skador han erhållit vid öfverkörningen i förgår aflidit. Den vidare ransakningen i poliskammaren förekommer d. 12 nästk. Januari. Skenande häst. Drängen Carl Andersson från gården Tolered å Hisingen var till i Thorsdags inkallad till poliskammaren att ansvara för det han i Lördags i förra veckan å Karserntorget lemnat häst och åkdon utan tillsyn, till följd af hvilken försumlighet hästen skenade och hvarvid inträffade att hemmadottern Carolina Nordgren blef öfverkörd och fick sin högra arm skadad. Vid förhöret nekade Andersson för att ha lemnat hästen utan tillsyn, uan hade han vidtalat en gosse att hålla hästen medan han sprang in på ett ställe under ett par minuter. Han hade sjelf sett att gossen hållit hästen i betslet, men att hästen af en eller annan orsak blifvit skrämd kunde ju icke han hjelpa. Äfven förklarade Andersson att han icke trodde att Carolina Nordgren, som var närvarande vid förhöret samt bar armen i band, blifvit så illa skadad som hon uppgifvit, utan yrkade han derför att hon vid nästa polisförhör skulle vara försedd med läkarebevis öfver de skador hon erhållit vid öfverkörningen. För angifvarens och vittnens hörande uppsköts målet till d. 22 d:s, då Andersson åter skulle närvara vid laga påföljd.