Göteborgsposten – 16 december 1870, sida 2

VD AVA qpgss — .E mours taga denna summa? Landets hjelpkällor äro uttömda, alla äro försjunkna i den förfärligaste förtviflan och det djupaste elände. Gamla och nya soldater. Vid den meningsstrid, som nu pågår om företrädet mellan de olika armeorganisationerna och då hvar och en söker att göra erfarenheten från det fransk-tyska kriget sig till godo för bestyrkandet af sin mening, torde det icke vara ur vägen att anföra hvad Times i en uppsats för d. 9 d:s yttrar om detta ämne: Den illusion, som man så länge närt, att unga rekryter skulle kunna slå reguliera soldater, borde ha blifvit skingrad genom den vunna erfarenheten; ty huru modfällda och demoraliserade qvarlefvorna af de franska armåerna än voro, så har likväl, hvarhelst någon allvarlig strid förekommit, det varit soldater och icke borgare som burit tyngden af fiendens anfall. Vid Loire utgjorde garnisonerna från Algier och Rom kärnan i de Paladines arms. Vid Paris var det Vinoys kår som gick i spetsen för Ducrots utfall. Vid Amiens var det ett regemente marinsoldater, som bibehöll sin plats till dess det reds ned intill sista man af det tunga preussiska kavalleriet. Hvad deremot beträffar mobilgardisternas bedrifter, så kunna såväl berättelserna från vår korrespondent vid storhertigens af Mecklenburg högqvarter som beskrifningarne på förvirringen bland Garibaldisterna och förstörandet af nordarmn gifva oss en upplysning om af hur pass nytta en så beskaffad härstyrka är på öppna fältet. Det syntes tör Gambetta och Keratry som om allt var gjordt för att trygga landet, när tusentals starka, rörliga och modiga unga landtman blefvo inmönstrade i armeens led. De inse icke att en alltför stor härstyrka, äfven då den är försedd med en omsorgsfull organisation och är ordentligt disciplinerad, lätt kan blifra en stor börda, såvidt den icke står under den skickligaste ledning. Huru mycket mera skall icke detta blifva fallet, då armen utgöres endast afmån med gervärl rr