nad al Hams öde. I La Fere togo transmannen 850 fångar och ansenliga förråder at proviant. Eget nog telegraterades det från Berlin d. 9 d:s: Enligt en tilltörlitlig, till Versailles och Berlin nyss ingången uppgift, koncentrerar sig i norra Frankrike en ny fransk kår om 80 till 100,000 man (genom trupputskeppningar vid Cherbourg), for att från denna sida undsätta Paris. Tyskarne och hela verlden stå förvånade inför det faktum, att Paris verkligen är för ännu lång tid tillräckligt provianteradt. En från Paris utsänd ballong, i hvilken befanu sig general Trochus adjutant Henecourt, har anländt till Lille med en proklamation från Trochu, som deri säger, att Paris år för hela vintern försedt med lifsmedel. Det är val derför och för de utsigter till oerhörda lidanden, dessa ouständigheter måste förorsaka tyska armåerna, som man synes omsider vilja på tysk sida skrida mot ett bombardement mot Paris. Man hade allt hittills trott, att ett sädant skulle undvikas, emedan det skulle föranleda till de ohyggligaste skräckscener; nu tyckes man dock ha uppgitvit alla betänkligheter. De nationalt-liberala tidningarne i Tyskland fordra med en enstämmighet, som tyder på högre befallning, att Paris skall bombarderas. Grefve Bismarck skall enligt amerikanska och engelska korresp. ha förklarat, att om det berodde på honom, skulle Paris redan för länge sedan varit en askhög, men han hade ej någon röst i krigerädet. Nu synes, säger en österrikisk tidning, förbundskansleren vilja skapa en allman opinioo för sin vilja. Från Versailles skrifves i detta ämne til! Weser Leitung) d. 7 d:s: vederbörande synas nu vilja uppgifva den långmodighet och humanitet, som hittills visats mot Paris; hårdare strängar skola nu anslås. Efter hvad jag hör, afsändes; igår på uppdrag af de tyska regeringaro öfverstelöjtn. v. Verdy af den stora generalstaben såsom parlamentär till Paris. Han hauc befallning att till den provisoriska regeringen öfverbringa en uppmaning, hvilken i allvarsamma ordalas fordrar Paris kapitulering inom tre dagar. Skule man det oaktadt icke vilja öppna hufvudstadens portar, så skulle hr v. Verdy i hogararterets namn meddela regeringen i Paris, att bombaruementet skulle genast börja, om ej tillfredsställande förklaring lemnats inom 3 dagar. Efter det konung Wilhelm upprepade gånge: lagt i dagen sin önskan (!!) att sluta fred, lemna han äfven det sista medlet att undvika blodsutgjutelse icke oförsökt. Vill man icke desto minure i Paris tömma lidandets bägare i botten, må då herrarne derinne ansvara för bombardementet. Och National Zeit.askrifver d. 9 d:s: Det kan naturligtvis icke vara fråga om atv väcka någen misstro mot vår krigsstyrelse; men så mycket är säkert, att de politiska och militära afseendena strida mot hvarandra ang. angreppet på Paris. Det kan ej vara pressens sak att återhålla sitt omdöme ang. dessa saker eller att dölja den oro, som bemaktigar sig den allmänna meningen. Det är afgjordt, att man ej kan göra slut på kriget utan intagandet af Paris. Alla underrättelser bekrätta, att den nuvarande cerneringen af Paris kostar våra tyska armser de oerhördaste effer; detta framgår ätven af dödsrapporterna, af de stora transporterna af sårade och sjuka samt af de aldrig slutande sordringarne på nytt förstärkningsmanskap till att ifylla luckorna. Lika säkert är, att förberedelserna till bombardementet mot Paris måste nu efter 2) månaders cernering vara slutade. Hvarför skrider man då icke till beskjuiningen af Paris? Den allmänna meningen begär ingen tröst, men den fordrar upplysning. Skulle det verkligen drifvas så långt som till bombardering af en stad med mer än 1 million värnlösa qvinnor och barn och skulle den tyska nationalt liberala pressen dritva dertill genom sitt upphetsande språk, då skall efterverldens dom derför falla öfver det tyska folket, hvars organ dess press ju skall vara, och detta skall yttermera visa, buru lätt ett politiskt moget folk kan låta sig ledas af en mesistofelisk politik. Nu medgifves det tillochmed från tysk sida, att de tyska trupperna förlorade i döda och sårade under striderna utantör Paris d. 30 Nov. och 2 Dec. 7 å 8000 man. I det sachsiska lägret prisar man isynnerhet edie Schätzen-, hvilka skola ha lidit oerhördt. De ryckte i fält till en styrka af omkring 2000 man samt förlerade 760 man och 36 officerare — eller mer än en tredjedel af hela deras styrka. Deras besälhafvare, ölverste Hansen, undgick liksom genom ett underverk flera gånger faran. Tre hästar blefvo dödade under honom. ÄIIvilket snabbt avancement inom denna arms på 12 timmar, säger Times korresp. På aftonen till d. 2 hörde jag flera herrar tituleras kapten, hvilka på morgonen marscherat ut som löjtnanter. De döda hastarne på fältet i går voro jemförelsevis få. Jag anmärkte, att några af dem blifvit sönderhuggna. Fransmännen hade af dem gjort sig slagtkött och kokat vissa delar på marken. Ett antal sårade tyskar befiona sig i fransmännens händer. Vid Loire ha fransmännen fallit, på norra sidan, snabbt tillbaka mot Tours, hvilken rörelse måste ha framkallats af vigtiga strategiska skäl, kanske fruktan för att vid Tours bli utmanövrerade. Vd denna stad väntar man emellertid nya och vigtiga händelser. Om den blodiga kampen vid Artenay meddela vi efter Köln. Zeit. en liflig skildring. Times korrespondent i Tours berättar, att en äldre fransk officer, som varit tillstädes vid tillfället, förklarat sig aldrig ha varit vittne till en så förfärlig kanonoch gevärseld. Krutröken var så tjock och kanondundret så bedöfvande, att man hvarken kunde se eller höra något i slagets tummel; granater och kartescher slogo ned i täta skurar, uppristande djupa fåror i den hårdt frusna marken. Bloddadet var ohyggligt. Preussarne hade ett mycket talrikt kavalleri, hvaraf de . LA AA AQO hrvanta da