Göteborgsposten – 14 december 1870, sida 5

i svag ton. Ja; jag kommer ihåg, att mr Sheldon — dentisten, som då bodde vid Fitzgeorge-strect, lefver han ännu? — Hen lefver ännu. Det var han som tillkallade d:r Doddleson att sköta miss Halliday. I egenskap af hennes styffar, har han en viss auktoritet — ej någon laglig auktoritet, ty hon har redan hunnit myndighetsåldern, utan en social. Han tillkallade Doddleson och tycks hysa förtroende till honom. Han är sjelf litet läkare och påstår sig förstå miss Hallidays onda fullkomligt — — Hål! ett ögonblik! utropade mr Burkham i det hans konstlade lugn plötsligt öfvergaf honom. Har han — Sheldon — någon nytta af sin styfdotters död? — Visst icke. Alla hennes fars penningar öfvergingo till honom vil hans giftermål med hennes mor. Han kan ej vinna någonting genom hennes död; tvärtom måste han förlora mycket, ty hon är arftagarinna till en stor förmögenhet. — Och om hon dör skall denna förmögenhet öfvergå till — — Jag vet verkligen ej hvart den skall öfvergå, svarade Valentine likgiltigt. Han trodde att denna fråga ej hade något att göra med mr Burkhams sinnesrörelse, och det var anledningen till denna sinnesrörelse han ville upptäcka. — Om mr Sheldon kan vinna något genom sin styfdotters död, så misstro honom ! utropade läkaren med plötslig ifver; frukta honom som ni fruktar döden sjelf — mera än döden, ty döden är hvarken så lömsk eller falsk som han är! — Hvad i himlens namn menar ni?