Göteborgsposten – 14 december 1870, sida 5

kKättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Falska sånehandlingar. Från ombudsmannen vid härv. hypoteksförening inlemnades d. 6 d:s till poliskammaren en anmälan om att hemmansegaren Andreas Andersson från gården Dunbäcken i Mellby socken sökt hos hypoteksföreningen erhålla ett lån å handlingar som befunnits vara falska, hvarför häktning begärdes å bemälde Andersson. Denne hade nemligen sökt ett lån å 650 rdr mot pant af sitt egande 24 mantal Dunbäcken och hade dervid bl. a. lanehandlingar inlemnat ett bevis undertecknadt af häradsskrifvaren G. Wibelius samt af innehåll att hemmanet var bevillningstaxeradt till 1300 rdr. Då detta bevis endast synts ha varit er afskrift, begärdes ett nytt bevis, hvilket äfven insändts af Andersson, men då detsamma bar allt för tydliga bevis på att vara falskt infordrades upplysningar om förhållandet af häradsskrifvaren Wibelius, som förklarade att han icke utfärdat något af de ifrågavarande taxeringsbevisen, men väl ett par dylika å 900 rdr. Sedan Andersson d. 6 d:s blitvit häktad härstädes, har han vid polisförhöret uppgifvit att han redan i sistl. Mars månad uttagit ett taxeringsbevis å sitt hemman, men då detta endast upptagit hemmanets värde till 900 rdr och han alltså enligt hypoteksföreningens reglemente icke vore berättigad till erhållande af lån, hade han vidtalat torparen Edvard Olsson på Hjortås i Mellby socken att omskrifva beviset, men att i st. f. 900 rdr upptaga värdet å hemmanet till 1300 rdr. Han hade sedan inlemnat detta falska bevis till hypoteksföreningen, men då det förklarats tör odugligt hade han i Oktober månad uttagit nytt taxeringsbevis hos Wibelius, äfven lydande a 900 rdr, hvilket han derefter låtit omskrifva a 1300 rdr af en obekant sågare på Trollhattan samt derefter inskickat detsamma såsom originalhandling till hypoteksföreningen. Vid haktandet innehade Andersson det af häradsskrifvare Wibelius i Oktober månad utfärdade taxeringsbeviset å 900 rdr. Målet remitterades till rådhusrätten och blef Andreas Andersson införpassad till cellfängelset. En otacksam bröllopsgäst. Hemmansegaren J. P. Hansson från gården Brattkärr i Askims socken har vid härv. detektiva polisvaktkontor anmält att han för omkr. 3 veckor sedan från vinden till sitt boningshus i nämnde gård blifvit bestulen på en hlädning samt under förliden vecka, vid ett tillfälle då han firade bröllop för sin dotter, likaledes från sagde vind blifvit bestulen på åtskilliga klädespersedlar samt en plånbok innehållande 77 rur, hvilken varit förvarad i en låst kista, som äfven stått på vinden. För dessa stölder misstänkte han pigan Carolina Mathilda Börjesson, som öfvervarit brollopet, men kort deretter begifvit sig hit till staden, hvarest hon uppgitvit sig inneha tjenst. Med anledning härat blef Börjesson efterspanad samt häktades för ett par dagar sedan å ett illa beryktadt ställe i s. k. Surbrunn, och befanns hon då vara iklädd en del af de stulna kladespersedlarne, hvarjemte vid företagen visitation åtskilligt af det stulna påträffades i hennes gömmor. Vid polisförhöret erkände hon att hon begått samtliga de uppgifna stölderna. Nyckeln till kistan hade hon tagit ur Hanssons västticka under det han låg och sof samt åter ditlagt den på samma ställe sedan hon ur kistan tagit plånboken med penningarne, hvilka hon dock icke räknat. Dagen derpå hade hon begifvit sig hit till staden, men hade under vägen tappat plånboken och penningarne. Vid förhöret i Fredags i poliskammaren var Hansson som är farbror till flickan Börjesson, äfven närvarande samt uppgaf, att sedan penningarne återfunnits i en säng uti hans bostad hade han inga vidare ansvarspåståenden att göra mot Börjesson. Målet remitterades emellertid till Askims häradsrätt och kommer Börjesson i afbidan derpå att qvarsitta å cellfängelset. Vanvärdadt bara. Enkan Anna Catharina Larssson frånMajorna var till i Fredags inkalladtill poliskammaren att ansvara för det hon, enligt läkarecvis, så illa skött ett i hennes vård lemnadt 3 månader gammalt flickobarn, att detsamma genom vanskötsel och brist på föda var till den ytterligaste zrad afmagradt samt led af kronisk halskatarrh och insägs barnet härigenom icke kunna lefva mer än on helt kort tid. Hustru Larsson, som haft 8 rdr i månaden af barnets moder, förklarade, att då hon mottog barnet vid 3 veckors ålder hade det varit sjukt och eländigt. Detta bestreds af barnets moder, som upplyste att hon nu tagit barnet ifrån den dåliga och onaturliga vårdarinnan samt lemnat det i bättre händer. Målet remitterades till rådhusrätten.