Göteborgsposten – 14 december 1870, sida 2

ilandels-underrättelser. I fÖsterrike pågår s. n. en meningsstrid mellan sinensstyrelsen å ena sidan samt representationen och pressen å den andra, hvilken, märklig i sig sjelt, isynnerhet kan vara förtjent att uppmärksammas af oss svenskar. Striden hvälfver sig nemligen derom, huruvida den efter vanligheten oundvikliga bristen i statsbudgeten skall beräknas till ett jemförelsevis lägt belopp, säsom finansministern det yrkar, eller till en vida högre summa, såsom fordras af hans motparter. Det är i den cisleithanska delen af monarkien som denna tvist uppkommit, och den finansminister, hvars beräkningar tadlas, är icke den gemensamme riksfinansministern, utan den särskilde chefen för finansdepartementet i nämnda hälft af riket. Man hade i Österrike allmänt beredt sig pål ett deficit af ungefär 80 till 100 mill. fl., och det var derför med öfverraskning man erfor att ministern, baron Holzgethan, i sin budget visserligen upptog en statsbrist på förstnämnda belopp, men tillika hänvisade till befintliga disponibla tillgångar af 58 mill., hvarigenom den balans, som behöfde täckas, endast skulle uppgå till 22 mill. Men i stället för att mottagas med bifall, blef det framlagda förslaget föremål för en allmän och bitter kritik. Man uppvisade den illusoriska beskaffenheten af flere bland de på inkomstsidan upptagna posterna och man opponerade ifrigt mot projektet att tömma alla statens kassor för att erhålla stora aktiva. Man önskade se ställningen sådan den verkligen är och man ville icke friköpa sig från den närvarande tidens tryck blott genom att uppoffra forna tiders besparingar. I ett enda afseende — säger den liberala Neue Freie Presse ironiskt — är den Holzgethanska methoden nyttig, och det är deri att den -första skapelsedagens tillstånd af tomhet åvägabringas i våra statskassor samt att bekymret för