Göteborgsposten – 13 december 1870, sida 2

svarade blott: kJag kan ingenting säga — men det skall bli förfärligt. Derpå tillade hon helt sakta: Det var ej rätt af mig att säga det. Omsider reste hon med 60 fres, hvilka utgjorde alla hennes sparpenningar, några andra penningar ville hon icke ha. Hon såg för första gången preussare vid Lisses (i närneten af Corbeil) och kom utan svårigheter in i Paris. De höga herrar, som Catharine skulle besöka, mottogo hennes meddelanden med mycken köld och brydde sig knappast om den stackars flickan, som, utan att förlora sin fattning, lemnade dem i medvetande om att ha gjort, hvad hon ansåg för sin pligt. Hon gick nu in i en kyrka, för att bedja, och ett par timmar derefter läto regeringsherrarne hemta henne, -och denna gången?, sade hon, hörde de med uppmärksamhet på mig. Den 20:de lemnade hon Paris efter ett af utfallen och begaf sig på väg till Orlans. Hon slapp igenom de preussiska linierna, utan att någon sade ett ord till henne, kom in i en skog, der en strid pågick, af en kula fick en skråma i kinden, trängde in i Orleans, der hon qvarstannade i tre dagar, talade der med de personer, till hvilka hon hade årende, och kom d. 3 Nov. tillbaka till sitt husbondfolk, der hon helt lugnt åter öfvertog sin tjenst. Hon hade ännu några sous qvar af sina 60 fres. När någon talar med henne om hennes resa, undviker hon helst att svara En dag sade hon likväl till sin husbonde, då han trängde ifrigt på henne med frågor: -Jag har gjort, hvad som blifvit mig sagdt — och nu är jag här igen! Jag tror, att allt skall gå bra, derför att herrarne lofvat mig att göra, hvad som sagts-. Presten i Saint-Laurent tillägger, att regeringsmedlemmarne begärt upplysning om Catharines namn och adress. i händelse de skulle vilja skrifva till henne. Bland folket i Lyon, och märkligt nog isynnerhet i de rödas qvarter. tror man fullständigt på Catharines mission och på den hel. jungfruns mellankomst i denna sak. — Hvad elt tyskt kejsardöme kommer att kosta. Den 1 Jan. 1871 skall Tysklands nya författning träda i verksamhet. Samma dag torde äfven den tyska kejsartiteln notificeras makterna. Den tillfredsställelse man erfar i Tyskland at att en gång se enheten befästad, skall dock något dämpas, om man gör sig den mödan att räkna, det vill säga undersöka de finansiela eller skatteföljderna. Frankf. Ztg4 har icke låtit denna möda afskräcka sig, utan gjort följ. uppbyggliga upptäckt: Enligt det afslutade fördraget skall Baiern i fredstid förstärka sin armå från 81i till 1 2 af befolkningen, d. v. 3. det skall, officerare oberäknade, uppställa 48,244 soldater oeh det skall derför använda en summa lika stor med nordtyskarnes, neml. 225 th. pr man. Detta utgör tillsammans 10,854,000 th. eller 18,996,075 fl. Efter den sista med landtdagen öfverenskomna budgeten, hvilken äfven är utsträckt till nuvarande år, belöpte sig de militära utgifterna till 14,957,824 fl. Man måste således, ifall den baierska landtdagen godkänner denna öfverenskommelse, från d. 1 Jan. 1872 använda årligen 4,038,251 fl. mer än förut till militärväsendet. Detta utgör en summa för hvars inbringande en förhöjning af 40 2 på alla direkta pålagor blir nödvändig. Nu har styrelsen i sitt för landtdagen framlagda budgetsförslag redan tagit i anspråk ett högre belopp än förut, hvilket äfven med den inkomstförhöjning man hoppas och oafsedt den redan stegrade krigsbudgeten, ungefär gör en skatteförhöjning af 33 . Båda summorna sammanräknade belöpa sig således till en skatteförhöjning af 73 4. Vid civilförvaltningen kunna visserligen åtskilliga besparingar förekomma. Högre än till ett belopp af 6 å 7 skatteprocent kunna dock dessa besparingar icke anslås, enär nya utgifter i budgeten kunna väntas. Man kommer således helt nära sanningen, om man beräknar en förhöjning på alla direkta skatter at 60 till 65 4. På samma sätt är förhållandet i Wiärtemberg. Der uppgår militärstaten till 17,784 man å 225 th. — 4,001,400 th. eller 7,002,450 fl. De militära utgifterna belöpte sig deremot enligt sista budgeten för 1869-70 till 4.996,429 fl. (i årsmedeltal från 1864-67 blott 3,849,898 tl.) Det behöfdes således en förhöjning af 2,006,021 fl., till hvars betäckande nära 52 procents förhöjning af alla direkta skatter är af nöden. Under sådana omständigheter skall man icke förvåna sig öfver, om befolkningen och de deputerade ieke kunna i de diplomatiska förhandlingarne upptäcka de fördelar, hvilka de nationalliberala söka framställa för folket. Hade man icke fullständigt dolt dessa resultat för de flesta — huru många anslutningsadresser skulle man då fått tillsammans? j