talrikt auditorium skall infinna sig. Maturitetsexamen aflades förl. Lördag vid högre Elementarläroverket härstädes af J. Ilelistedt och J. Söhrman. Censorer å Ecklesiastikdepartementets vägnar voro prosten i Grenna d:r Joh. Andersson och akademiadjunkten d:r K. A. Holmgren. Pä aftonen voro censorerna jemte samtliga lärarne inbjudna till souper hes läroverkets rektor d:r A. O. Heurlin. De offentliga föreläsningarne. Sedan d:r Rosenberg vid sin i Lördags afton hållna tredje föreläsning redogjort för de yttre omständigheter, som måste finnas för att eldfenomen skall uppkomma, öfvergick han till en beskrifning af det laboratorium, den verkstad för olika kemiska processer, som förefinnes i en af det dagliga lifvets vanligaste företeelsor — stearinljuslågan. När ett dylikt ljus brinner, smältes först stearinen och drages i följd af hårrörskraften upp i vekens spets. I den blåaktigt färgade, veken närmast omgifvande delen af lågan sönderdelas först fettämnet i sina flyktiga beståndsdelar. Den andra af den vanligen s. k. lågans trenne lågor eller hylsor utgör den källa, hvarifrån ljuset egentligen utströmmar. Alla feta ämnen, således äfven stearinen, innehålla neml. kolväten; i den ifrågavarande delen af ljuslågan förenar sig nu vätet med luftens syre, och i den härat uppkommande elden glimmar kolet, hvilket ännu eger fast konsistens. I ljuslågans tredje hylsa syrsättes slutliixen äfven kolet för att sedan i gasform bortgå. Att kol afsätter sig på en kall kropp, som hålles ötver lågan, beror derpå att kölden hos en sådan kropp beröfvar kolet den värme och afstänger det syre, som äro erforderlige för att öfvergång till gasform skall kunna ske. En allmän slutföljd, som redan af det ofvanstående kan dragas, är att alltid en fast kropp måste förefinnas, såvidt en stark ljuseffekt skall kunna uppstå, och denna regel bekräftas tydligt vid aktgifvandet på förhållandet med knallgasen. När vätgas förbrinner i syrgas uppkommer en så stark hetta, att tillochmed platina dervid smälter (således 20009), men lågan lyser svagt. Införes deremot t. ex. ett stycke krita i denna knallgas, uppkommer derigenom den starkaste artificiella ljuseffekt man känner neml. det s. k. Drummondska ljuset eller hydroozygsn-ljuset. Gaslysning kallar man vanligen ett sär skilt sätt för åstadkommande af ljus, men i verkligheten är allt artificielt ljus — äfven skenet från vår eldbrasa eller våra stearinljus — en gaslysning, ty vilkoret för att en kropp må kunna brinna med låga är att den skall antaga gasform. Föreläsaren omnämnde vidare blåsrörets användning i kemien. Detta instrument är ett af denna vetenskaps mest värdefulla hjelpmedel, ty ehuru på annan väg vigtdelar, som äro tusentals gånger mindre än en ort, kunna utrönas, skulle likväl den analytiska kemien, när ännu mindre qvantiteter skola bestämmas, ofta stå hjelplös, om den icke kunde anlita blåsrörets biträde. Föreläsaren visade anditoriet sättet för instrumentets användning och dess förmåga att kunna medelst samma ljus låga åstadkomma eåväl en reduktionssem en oxidationslåga. Tal. öfvergick derefter till det tredje af de gamles elementer: luften. I allra äldsta tider föreställde man sig luften såsom ett sjelfständigt ämne, ett element; men längre fram började man anse den såsom identisk med vattnet, dertill föranledd af vattenångans yttre likhet med luften. Ännu Newton på sin tid ansåg luft och vatten vara mycket likartade om ock icke enahanda ämnen. Luften — säger emellertid nutidens kemi — är en mekanisk sammanblandning, icke kemisk förening, af syre och qväfve, hvilka i förhållande af 1:4 ingå i densamma, hvarförutan äfven kolsyra och vattengas der förekomma. Då man vet att syret är den lifgifvande principen i dess beståndsdelar kunde det tyckas att qväfvet — den förskämda luften, såsom Sheele kallade det — är utan någon nyttig betydelse i naturens hushållning. Men qvätvet förmildrar syrets annars allt för starka inverkningar. Hvilka dimensioner skulle icke en vådeld antaga, om ett brinnande föremål omgafs af rent syre, i stället för luft! Med hurudan skadlig hastighet skulle icke förbränningsprocessen inom den menskliga organismen, respirationen, försiggå, om icke äfven här qväfvet mildrade syrgasens skärpa! Qvöfvet har det, som annat, sin uppgift att fylla i naturens rike: det är liksom vehikeln för lifvets regenerationsprocess. D:r Rosenbergs föredrag åhördes äfven denna gång af ett särdeles stort antal perso ner. Nästa föreläsning, den sista i denna serie, kommer att hållas Thorsdagen d. 15 d:s. Göteborgs Arbetareförening öppnade, såsom förut nämnts, igår afton kl. 6 sin Julexposition i Bloms salar, hvilka voro alldeles fullpackade med besökande. Sodan föreningens kapell med vanlig precision utfört ett par nummer, beträdde föreningens ordförande hr Axel Krook talareestraden. Det hade varit ett af föreningens mål, sade han, att söka verka för den svenska slöjdoch industriskicklighetens utveckling. Såsom ett medel härför hade den tänkt sig, att allmänheten borde bringas i mera omedelbar förbindelse med arbetaren och hans alster än hittills. Arbetaren framsläpade vanligen undangömd i en aflägsen vrå sitt mödosamma lif och ingen sökte upp honom, utan gick heldre till köpmannen, som prydligt utbredde sina oftast utifrån införda varor för allmänheten. Hvarken allmän