Göteborgs nya vattenledning. Till Red. af Göteborgs-Posten. Ehuru tillfälle nu erbjuder sig för fastighetsegare, att få vatten inledt i deras hus, så skola de flesta tveka att göra det, innan man får veta, på hvad sätt betalningen kommer att utgå. Om icke denna blir billig och så jemnt fördelad som möjligt är, så skall icke heller vattenledningen blifva till allmänt gagn, såsom den borde. Till utrönande af det bästa sättet för vattenskattens uttaxering torde efterföljande uträkningar vara upplysande. Å det för vattenledningens anläggning upptagna lån utgör räntan och amorteringen omkring 120,000 rdr om året; underhåll, driftkostnad och förvaltningskostnad beräknas till 20,000 rdr årligen. Till betäckande af denna årliga utgift skulle man säkerligen icke kunna påräkna mer än högst 30,000 rdr såsom afgift utgående efter betalning för rum; de öfrige 110,000 rdr skulle således uttaxeras från alla skattskyldiga personer. Nu utgör 1870 års bevillning för fastigheter i Göteborg 26,059 rdr 53 öre, och för inkomst af kapital och arbete 130,900 rdr 35 öre, eller tillsammans i rundt tal 157,000 rdr (tör år 1869 utgjorde den 157,480: 26). Således skulle på hvarje bevillningsriksdaler komma en ökad skatt af 70 öre för den nya vattenledningen, hvilket alla finge betala, såväl de som dessutom betalade för vattnet efter antalet boningsrum, som ock de hvilka alls icke begagnade den nya vattenledningen. bn arbetare t. ex., som har 500 rdr inkomst om året, och för de 200 erlägger bevillning med 2 rdr, skulle således få sin kommunalskatt ökad med 1 rdr 40 öre, hvartil! kommer 5 rdr 20 öre, om han har fått vatten till sig inledt. Om nu den öfriga kommunalskatten, såsom för år 1869, utgör 3 rdr 59 öre på hvarje riksdaler af bevillningen, så skulle han få i kommunaloch vattenskatt 13 rdr 78 öre; följden skulle blifva, att den nya vattenledningen af ganska få blefve begagnad, och således dess anläggning vara förfelad Ingen lär heller numera med allvar yrka på, att betalningen för vattnet skall utgå efter rum. Om åter vattnets begagnande blefve fritt och allmänt, och hela kostnaden skulle uttaxeras i likhet med öfriga kommunalskatter, så ökades dessa med 89 öre på hvarje bevillningsriksdaler, om bevillningen utgjorde 157,000 rdr. Vattenskatten skulle således för otvan anförda arbetare utgöra 1 rdr 78 öre. Men härigenom skulle de förmögnare och tjenstemannaklassen drabbas af en allt för dryg vattenskatt; en mängd folk, som icke betala någon bevill ning, skulle åter blifva alldeles fria, ehuru de garna kunde och ville betala något för att få tillgång på friskt vatten i sina hem. Ett annat sätt att uttaxera vattenskatten och göra vattenledningen allmänt gagnelig, vore följande. Vatten skulle af alla till hushållsbehof få begagnas utan inskränkning; betalningen derför skulle utgå med 2 y at hyresbeloppet, samt för publika fastigheter med 1 rdr pr 1000 rdr af taxeringsvärdet; för industrielia behof skulle vattnet betalas efter den mängd som förbrukas, och hvad som sedermera brister skulle uttaxeras i likhet med andra kommunalskatter. Enligt uppgift vid sista folkräkningen i Göteborg utgjorde antalet eldrum, inberäknadt kök, 33 878. Om man nu blott antager den till 33,000, och beräknar hyran för hvarje till 100 rdr, så får man ett hyresbelopp af 3,300,000; härtill kommer hyresbeloppet för alla källare och magasiner, upplagsplatser m. m., som säkerligen uppgår tlll 700.000 rdr. Af dessa hyresbelopp utgör 2 4 80.000 rdr; 1 pr 1,000 rdr för de till ungefär 5,221,000 rdr uppskattade publiks byggnaderne, undervisningsverken m. m. utgör 5,221 rdr. Om man nu för industriella ändamål föreslagsvis beräknar vattenskatten till 14,779 rdr, så får man en inkomst af 100,000 rdr; återstår således endast 40,000 rdr att uttaxera på allmänheten, hvilket utgör 25 öre på hvarje bevillningsriksdaler. Hvad som skulle utgå efter hyresbeloppet borde naturligtvis husegarne af hyresgästerna uttaga, och detta torde icke behaga mången husegare väl, ja, det kan ifrågasättas, om man kan ålägga dem det: dock tro vi, att husegarne skulle låta sig nöja dermed, dels då de naturligtvis icke behöfva redovisa för vattenskatt af sådane hyresgäster, som icke betalt hyran, dels om på allmän bekostnad en vattentappningskran anlägges inom hvarje större gård, eller en gemensam för flera mindre hus. Denna kran borde så inrättas, att i händelse eldsvåda uppkommer en sprutslang kunde påskrufvas. Förslaget att vattenskatten skulle utgå med 3 pr 1000 rdr af fastigheternas taxeringsvärde jemte särskild betalning för hvarje kran är obilligt, emedan då nästan hela kostnaden skulle drabba fastighetsegarne, hvilka svårligen skulle kunna fördela den på hyresgästerna; det skulle ock bidraga till, att en hvar sökte få taxeringsvärdet å hus nedsatt, hvarigenom bevillningen för fastigheter mycket minskades. Mest tillfredsställande för alla skulle dock måhända uttaxeringen af vattenskatten vara, om först en personell afgift erlades af alla, som betala mantalspenningar, t. ex. 1 rdr för qvinna och 1 rdr 50 öre för mansperson, och återstoden sedermera uttaxerades med en viss procent af bevillningen efter 2:a artikeln.