Göteborgsposten – 10 december 1870, sida 1

Rättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Bedrägligt försarande. I Thorsdags afslutades förhör i poliskammaren med for bedrageri tilltalade hustrurna Charlotte Fryckholm och Josefina Strömberg. Till deuna dag var äfven hustru Fryckholms man, bleckslagaren P. B. Fryckholm, inkallad att ansvara för det han varit delaktig i det ifrägavarande bedrägeriet. Ett at hustru Strömberg vid förra förhöret åberopadt vittne, pigan Anna Britta Andersdotter, hade nemligen då upplyst att bleckslagaren Fryckholm tillsagt henne att bortbära det förut omnämnda brefvet som hustru Strömberg skrifvit efter ett af hustru Fryckholm lemnadt koncept. Pigan Andreasdotter vidhöll att how när som helst kunde taga detta vittnesmål på sin ed. Bleckslagaren Fryckholm förnekade all delaktighet eller vetskap om det ifrågavarande bedrägeriet och förklarade pigan Andreasdotters vitt esmål för falskt samt påstod med bestämdhet att han uvarken kände eller ens någonsin talat vid vittnet. Hans äkta hälft Charlotte Fryckholm vidhöll fortfarande sitt förnekande att ha varit delaktig i det at dottern begångna bedrägeriet. Från målsegaren inlemnades en skrifvelse, i hvilken han förklarade, att sedan ändamålet med angifvelsen vunnits, nemligen att få de brottsliga demaskerade intör en större allmänhet, som derat varnats för deras vidare försök att begå dylika bedrägerier, så afstode han från vidare påståenden. Sedan åklagaren äfven förklarat sig vilja nedlägga åtalet lät poliskammaren dervid bero, men åtvarnade de tilltalade att för framtiden taga sig i akt att begå dylika bedrägerier. En ny manusakturhandelssirma. D. 4 d:s anhöllos för andra resan stöld straffade kronoarbetskarlen Johan Fredrik Hellberg och förre pionieren Johan Magnus Pettersson såsom misstänkta att i förra månaden trån handl. L. F. Janssen ha stulit 3 stycken shirting, innehållande hvarje st. 120 fot, arilken shirting varit förvarad i en i förstugan till huset n:r 47 vid Kungsgatan stående packlåda, som uppbrutits. Afren misstänktes de att vid samma tid från ett för tillfället varande olast rum i huset n:r 47 vid Drottninggatan ha tillgripit en sidenparaply. Vid törhöret har Hellberg uppgifvit att han d. 29 sistl. November på e. m. å Fisktorget sammanträffat med Pettersson samt att de deritrån begifvit sig till Kungsgatan, der de gemensamt i ofvannamnda förstuga tillgripit shirtingen, som de samma dag sönderklippt och af hvilken de dels bortgifvit några bitar till för snatteri straffade enkan Helena Krans och hustru Carolina Andersson, dels sålt 12 alnar för 1 rdr 50 öre till hustru Maria Bengtsson och dels gömt återstoden öfver natten i Masthugysbergen. Påföljande morgon hade de afhemtat det återstående lagret från sitt gömställe, hvarefter de genom enkan Kraus och hustrun Sara Svensson låtit pantsätta några bitar för tillsammans 6 rdr 25 öre samt bortgifvit resten till sina beredvilliga handtlangare. Hellberg erkände äfven att de stulit den ofvannämnda paraplyen, som de gömt till d. 4 d:s, då H. lemnat den till hustru Svenssons man, arbetskarlen Anders Svensson, som lofvat försöka försälja densamma i Mölndal. Pettersson förklarade deremot att han icke egde den ringaste kännedom om de at Hellberg omnämnda tillgreppen. D. 29 sistl. November hade han visserligen sammanträffat med Heilberg, som då visat honom shirtingen, hvilken han sagt sig ha fått i kommission till försäljning från ett fartyg. Då han icke haft anledning misstänka sanningsenligheten at denna uppgift hade han icke gerna kunnat neka vännen Hellberg att hjelpa denne vid försäljningen och pantsättandet at kommissionslagret. Samtliga de ofvannamnda tjufgodsgömmarne förnekade till en början all vetskap om de ifrågavarande stölderna och beqvämade sig först sedan detektivkonstaplarne efter visitation i deras bostäder funnit bitar af den stulna shirtingen samt pantsedlar å dylik vara att erkänna det de varit invecklade i affären. Bokhållaren E. Nilsson, som förestår pantlånaren C. H. Bergs kommissionskontor vid Hnsargatan, hade för konstaplarne först uppgifvit att de å nämnde kontor funna shirtingsstyckena blifvit belånade dels af en fru Nordblom och dels af en flicka vid namn Augusta. Först sedan konstaplarne förevisat ett par hos enkan Krans funna pantsedlar å shirting medgaft hon att hon pantsatt den