Göteborgsposten – 9 december 1870, sida 3

Lägret vid Coulie. Ur en korrespondens till-Dåmocrate Breton af d. 24 Nov. hemta vi följ. beskrifning öfver lägret vid Coulie: Lägret vid Coulie ligger ungefär 5 lieuer ifrån Mans vid sidan af venstra jernbanan. Det ligger på en höjd stor nog att inrymma 100,000 man. Högqvarteret är inrättadt i en torftig boudgård på spetsen af kullen, hvarifrån man kan öfverskåda hela den kringliggande vidsträckta slätten. Det ges intet intressantare än att från denna punkt under vackert väder betrakta nejuen. På ena sidan ligger jernbanan och den lilla staden Coulie och på den andra en stor mängd tält, ordnade bataljonsvis, sjukbaracker och jordhyddor i träskoform, hvarest officersköken befinna sig. Från alla köken uppstiger rök. I midten framför tälten gevärspyramider och en sior menniskomassa, exercerande eller otvunget spatserande. Det är en fullkomlig myrstack. Fältlifvet ar härdt, mycket härut; på morgonen appell och exercis, på eftermiddagen exercis och marscher, allt på den flera tum genomblötta leriga marken. Sedan går man till hvila och tror sig ändtligen kunna få ro; men ofta blåses vid midnatt allarm, alla rusa upp och fatta sina vapen i den öfvertygelsen att preussarna rycka fram. Sanningen att säga, sofver man ju påklädd, så att toiletten snart är gjord. Det falska larmet är tillstäldt för att se om alla befinna sig på sina poster, och för att samtidigt inöfva dem till att inom någon ögonblick stå stridsfärdiga. Det slås appell och alla återvända till sina tält, för att åter söka somna in. Tälten äro stora nog att inrymma 6 soldater. Regeringen levererar endast ett tacke; hvar och en söker skaffa sig en fårfäll för att hålla jordens fuktighet ifrån sig. Hvad man framför allt begagnar i lägret är träskor. Alla betjena sig deraf och man har att välja på dylika i en mängd försäljningsställen. Rätt ofta ser nan officerarno stoltsera med sådana bretagniska träskor. De lyckligaste ögonblicken under fältlifvet är trukosten och middagen. Ötverallt ser man rykande kök — man kunde tro sig vara i Gargantuas läger. Soldatköken bestå af hvita bleckkittlar, hvilka man på två i jorden nedstuckna pålar hänger öfver en tark eld. Elden omgifves af stenhögar för att koncentrera hettan. Fodan är utmärkt; man har bröd, in, frukter, kaffe, socker, salt och Peppar i stora örråder. Vinet är dock knappt, ungetär litre ;r dag. På goda kockar är ingen brist. FransmanLen är också född kock. Hvar och en i lägret är vid godt lynne. Gläden smittar och många som sörjande lemnat de sina a tröstat sig. Disciplinen blir med hvarje dag bätre och bättre; uppstudigheter förekomma högst sälin och straffas strängt af krigsratten. Sedan två agar har man begynt utdela förtraffliga vapen till lla trupperna, Helsotillståndet är utmärkt och vi a endast ett fåtal sjuka. ———— ———— —