Göteborgsposten – 9 december 1870, sida 1

upp med hopp och förtröstan. Gode Gud! hvilket svagt rö att sätta sin lit till! Och af alla läkare i London är denne den ende ni valt! — Jag måste verkligen protestera mot dessa förebråelser, Hawkehurst, sade Philip Sheldon. Jag anser mig sjelf ansvarig för det val jag gjort och vill ej att ni på ett så häftigt och förolämpande sätt skall ifrågasätta lämpligheten af detta val. Er oro öfver Charlottes helsa må ursäkta mycket, men ett sådant uppträdande af er kan det ej ursäkta, och om ni ej kan beherrska er bättre, måste jag bedja er aflägsna er från mitt hus tills min styfdotters återställande gör ett slut på allt detta bråk. — Tror ni på d:r Doddlesons skicklighet? frågade Valentine ihärdigt. Han ville ha frågan besvarad till hvad pris som helst. — Det gör jag bestämdt, liksom hela läkarekåren. Mitt val af denne gentleman till min styfdotters medicinske rådgifvare var föranledt af hans rykte som en säker och samvetsgrann man. Hans omdömen äro sunda, trovärdiga — — Uans omdömen! utropade Valentine med ett bittert skratt; hvad i himlens namn kallar ni hans omdömen? De enda omdömen jag kunde locka ur honom i dag voro ett upprepande af era egna. Och denne mans yttre! Jag granskade honom innan jag framställde en enda fråga till honom, och fysionomien är en lögn om denne man är bättre än en charlatan! — Hans ställning utgör ett tillräckligt svar härpå. — Hans ställning utgör alls icke något svar härpå.