Göteborgsposten – 9 december 1870, sida 1

— z —— AL ———— —— i hrilka man tycker att hufvudsaken är att få tid till eftertanka. — Iåtom oss betrakta saken lugnt, sade han. Det är ingen anledning till all denna oro. Ni kan resa till London i morgon med första tåg, som ni nyss sade. Om det kan skänka er någon tillfredsställelse att föra hit en läkare, så för hit honom; för hit ett halft dussin om ni behagar. Men för sista gången måste jag på det bestämdaste förklara er, att allt som kan på något sätt oroa Charlotte är isynnerhet hinderligt för hennes återställande. — Jag vet det. Hen skall ej skrämmas; men hon skall erhålla en bättre medicinsk rådgifvare än d:r Doddleson. Och nu går jag tillbaka in. Hon undrar utan tvifvel hvarföre jag är frånvarande. Tidigt jå aftonen gick Charlotte till hvila. Något senare kom Diana ner och sade, att den sjuka låg försänkt i en lugn sömn. Mrs Sheldon slumrade i sin ländstol och Valentine stod med korslagda srmar vid det breda fönstret, blickande ut i trädgården. Mr Sheldon hade varit föga sällskaplig under degen. Han företog omedelbart efter sitt samtal med Valentine en promenad utefter hafskusten, och denna räckte ända till aftonen. Efter middagen stannade han qvar i det rum, der de ätit. Han var der nu. Skenet af ljusen, vid hvilka han läste sina tidningar, föll ut i trädgården. — Vill ni taga en promenad med mig, Diana? frågade Valentine. Miss Paget samtyckte beredvilligt och de gingo ut i trädgården, så långt från huset att de ej skulle höras af mr