Göteborgsposten – 8 december 1870, sida 2

att lugna unge Uavwkehurst, som är förlofvad med min dotter; en framåtsträfvande ung man, tror jag, inom det yrke han valt men något häftig och opraktisk. Det har verkligen ej inträdt någon försämring, absolut ingen, och som vi ej varit här mer än tre dagar kan naturligtvis ännu ingen verkan synas af sjöluften. Detta lät som om mr Sheldon ville gifva den lärde doktorn en vink, och det fanns personer bland d:r Doddlesons yrkesbröder som sade att den värde läkaren aldrig var sen att rätta sitt omdöme efter en dylik vink. Charlotte hade nu blifvit placerad i sin ländstol vid det öppna fönstret i salongen, och här såg d:r Doddleson henne i närvaro af mr och mrs Sheldon och gick igenom sin konsts Abracadabra och slutade med att instämma i mr Sheldons förut uttalade åsigt. Diana och Valentine promenerade i trädgården, under det likaren såg sin patient. Det var en tröst för Valentine att veta doktorn vara hos Charlotte; men han ämnade ej låta honom afresa utan att göra honom några frågor. — Jag vill ej mottaga några underrättelser i andra hand, tänkte han; jag vill höra denne mans omdöme af hans egna läppar. Så fort doktorn lemnade sin patient gick Valentine emot honom och mr Sheldon. — Om ni ej har något att invända deremot, sade han till mr Sheldon, skulle jag vilja framställa ett par frågor till d:r Doddleson. — Jag har ingenting att invända deremot, svarade vexelmäklaren; men det är verkligen ett föga angenämt