Göteborgsposten – 6 december 1870, sida 2

Armens befäl. Till Red. af Göteborgs-Posten. Det ser ut som det skulle vara rätt bekymmersamt att anskaffadtillrackligt befäl vid en blifvande arm organisation, men det tyckes äfven som om en af våra bästa hjelpkällor blifvit alldeles förbisedd, då vår underofticerskår icke tagits i beräkning Hvarje underofficer kan eller åtminstone bör kunna evercera trupp, föra pluton, division, ja till och med kompani lika bra som våra vanliga subalternofsicerare. Dessutom ha vi 235 fanjunkare som skola enligt gällande reglemente göra otfice:stjenst och kunna till officer betordras efter 2 års tjeustgöring s m fanvjunkare. Befordra derför åtminstone alla dugliga underotficerare till officerare och låt korporaler och duglige soldater förrätta underbefälstjenst! Underofficerare böra icke finnas vid armen, ty subalternsofficersoch underofficerstjensterna kunna och böra mycket väl sammanslås; således borde det heta: officerare, korporaler och soldater. Något befäl emellan korporal och officer borde icke finnas; ty insändaren tror sådant mera skada än gagna, under det att en indragning häraf skulle bli en stor besparing för staten. Med afseende på det af ins. först anmärkta förhållandet, torde vi endast behötva nämna att underofficerskårens tjenstgöring såsom officersbesäl verkligen blilvit i det Abelinska organisationstörslaget tör vissa fall forutsatt. Nu gallande manöverreglemente kräfver egentligen en sådan organisation att på hvar och en af infanteriets stambataljoner 15 kompaniotficerare skulle förefinnas. Men detta antal har krigsministern kunnat nedsätta till 12 just derför att han påräknat, det trenne underofficerare pr bataljon alltid skola kunna : öfvertaga poster såsom afdelningschefer. Likaledes borde underofticerare finnas will ett antal af 17 pr stambataljon, men detta har äfven kunnat reduceras till 12, derigenom att korporaler rycka upp i underofficerarnes tjenstgör ngsskyldighet. I vidsträcktare mån, än som härigenom skett, lär näppeligen under officersgraden kunnat för ifrågavarande syltemål tagas i betraktande, då man besinnar att vid krigsutbrott en mängd underotficerare måste afdelas till tjenstgöring vid train och park