Franska flottans expedition i Nordoch Östersjön. (Ur Moniteur Universel!.) D. 24 Juli afseglade pansareskadern under besal at viceamiralen Bouöt-Villaumez från Cherbourg. Flottans operationer hämmades först deraf, att amiralen före sin afresa icke erhållit kartor öfver de danska farvattnen. Han måste således hålla sig längt från kusten och efter några dagars uppehåll fylla sitt otillräckliga kolförråd från de af hr de Cnampeaux förberedda koldepöterna. D. 28 Juli truftade flottan vid Skagen tillsammans med sistnamnde otficer, hvilken i franska sändebudets namn uppmanade amiralen att inlöpa i Östersjön. Danmark var redo att resa sig; det nästan uteslutande endast af hofvet bestående tyska partiet hade tvungits till eftergitt, och helt säkert skulle utskeppningen af det första kompaniet landstigningstrupper blifvit signalen till det danska folkets resning, hvilket trängtade etter hämnd på en oförsonlig fiende. Emedan instruktionerna lödo att bevaka Jahdebugten, förfrågade Willaumez sig på telegrafisk väg i Paris, men erhöll samtidigt från sjoministern order att välja en sådan observationspunkt, som lät honom akta den danska neutraliteten, bevaka de fientliga kusterna och besorja sina fartygs proviantering. Nagot vidare svar ankom icke. D. 1 Aug. anträffades Coligny med hr de Cadore, hvilken skulle underhandla med Sverige, Norge och Danmark om en allians. Atven Cauore sökte öfvertala amiralen, att följa honom med eskadern till Köpenhamn. Amiralen vågade icke följa. Cadore reste ensam vidare och mottogs kallt vid det danska hofvet. I berättelsens fortsättning skildras det tyska pansarskeppet Arminiurundkommande. D. 2 Aug. inträffade andtligen ministerns svar: Bouöt-Villaumez befullmäktigades att inlöpa i Ösersjön.