Göteborgsposten – 6 december 1870, sida 2

Straänden. Striden vid Amiens. (Korresp. till i.cho de Lille.) Striden stod framför Villers-Bretonneux (nära Amiens, 080. om denna stad och vid östra banan deritrån), som bildade fransmännens venstra flygel, och varade till kl. 4 på aftonen. Vi hade kastat fienden tillbaka och vunnit terräng. Vårt (fransmännens) artilleri hade tillfogat fienden stor skada, och denne hade måst draga sig tillbaka. Kl. 35 inställdes elden; en hvar gjorde sina förberedelser till hvila och lyckönskade sig till den vunua framgången. Plötsligt kom en estafette, som vexlade några ord med en artilleriofficer och sedan åter red sin väg. Artilleriet lemnade genast sina ställningar. Eftersom vi ej erhöllo någon befallning så beslöto vi att följa artilleriet. Kapten. A. och hans folk begåfvo sig ped på landsvägen (som vid Villers skär jernvägen från norr till söder); jag gjorde dem sällskap. Tio sappörer skickades till en ungefär 300 steg derifrån belägen qvarn, för att hemta de förråder, som man på morgenen der förvarat. Ingen kom tillbaka. Kapten A., som blef otålig, ville nu sjelt skynua dit. Men i samma rusade en sårad sergeant ut ur qvarnen, ropande: Tillbaka! tillbaka! huset är fullt med fiender! Han hade knappast hunnit utstöta dessa ord, förrän en förfärlig gevärseld smattrade från qvarnen och de intill liggande häckarne. Kaptenen, som förblef osårad, gat genast befallning till återtåg, hvilket äfven egde rum under ett hagel af kulor. Mörkret allena förhindrade vår fullständiga tillintetgörelse. Vi uppnådde i språngmarsch VillersBretonneux, dit vi kommo starkt decimerade. Vid ändan af byns storgata blefvo vi varse en svart orörlig massa. Otroligt! Det var återigen preussare! Preussare, som stodo i ryggen till vår position, der vi egentligen skulle ha våra reserver. Kaptenen kastade sig med oss in på en sidogata; det var vår lycka, ty vi hade ej väl hunnit kring hörnet, förrän en salva gafs, som rensade hela gatan. Men vid ändan af den andra gatan, sågo vi en annan svart massa: återigen preussare. Vi opererade till venster: ingenting annat än preussare! Vi voro kringrända! Hvad var att göra? Gifva oss! Aldrig! Vi kommo öfverens om, att en hvar skulle söka räddning på egen hand. Kapten A., en löjtnant, en sergeant och jag flyktade in i en torftig stuga, vi kommo in i ett mörkt hål, der vi gömde oss. En gammal qvinna bad oss gå: Jag är gammal och allena; det blir er skuld, om man hugger ned mig. Vi föredrogo att stanna, der vi befunno oss. Der gamla förrådde oss icke. Efter länga timmar af oro och ängslan kom hon till oss med bluser och två mössor, hvilka vi betalte med 80 fres. Vi begätvo oss derifrän i skydd af mörkret och uppnådde Albert (NO. från Villiers, vid en annan jernväg från Amiens). Af allt detta framgår att preussarne kringrände oss och att de i sista ögonblicket erhållit betydande förstärkningar. Till Standard skrifves om samma strid: Striden började kl. 11 på Söndagen (d. 27 Nov.) och varade tills aftonen. Stridslinlen sträckte sig från Villers-Brtonneur till Saleux (SSV från Amiens). Hetast gick det till i Osoves och Dury (söder om Amiens). Fransmännen tyckas ha bibehållit sina ställningar ända till aftonen. Marininfanteriet stred tappert och gjorde angrepp med bajonetten samt lyckades betäcka artilleriets återtåg. Flera batterier artilleri saknade, efter att ha varit i elden en gång, ammunition, och endast marinartilleriet raddade dem ifrån fullständig tillintetgörelse. Många sade att mobilgardisterna bortkastat sina vapen och i oordning gripit till flykten. Omkring kl. 3 ingick till Boulogne följande telegram: -Armåen befinner sig på återtåg mot Doullens. Alla de trupper, som beordrats till Amiens och Arras, upphöra med sina rörelser. Nationalgardet skall ej föras till dessa punkter.