Göteborgsposten – 6 december 1870, sida 1

veta mitt öde. om — om — detta, den svåraste, den bittraste af alla olyckor som Guds hand kan pålägga mig till straff för fordna synder, skulle drabba mig, så låt mig möta olyckan som en man. Låt mig dö med mina ögon obetäckta. Säg mig sanningen, mr Sheldon. Finnes det något hopp för henne? Mr Sheldon betänkte sig några ögonblick innan han besvarade denna fråga. — Ni gör mig en svår fråga, Hawkehurst, sade han slutligen. Om ni rent ut frågar mig huruvida jag tycker om den vändning som Charlottes sjukdom tagit inom de få sista veckorna, måste jag säga er rent ut att jag ej gör det. Det är en synbar kraftlöshet hos henne, som förorsakar stor oro, det måste jag erinra. Saken är den, att det är en ärftlig svaghet i kroppskonstitutionen — såsom miss Paget, hvilken är en förståndig och skarpsinnig flicka, ganska riktigt har anmärkt — en rent af ärftlig svaghet; och mot en dylik är medicin ofta gagnlös. Ni behöfver ej befara någon försummelse å min sida, Hawkehurst; allt som möjligtvis kan bli gjordt skall göras. D:r Doddlesons föreskrifter iakttagas noggrannt och — — Är denne d:r Doddleson kompetent att behandla ett sådant sjukdomsfall? frågade Valentine; jag har aldrig hört honom omtalas såsom någon stor läkare. — Detta faktum bevisar huru litet ni känner till det medicinska yrket. i — Jag känner ej det ringaste till det; jag har aldrig behöft anlita några doktorer. Tror ni verkligen att d:r Doddleson är skicklig?