befästningarne kring Paris varit. Dessa befästningar ha varit cernerade i mer än två månader, och förberedelserna för öppnande af den regelmassiga belägringen äro ännu ej kompletta; det vill säga att belägringen af en befästad plats, som är till sitt omfång så betydlig som Paris, kan, äfven em den endast försvaras at nybildade trupper och en beslutsam befolkning, först börja då belägringen af en vanlig fästning för längesedan skulle ha blifvit bragt till ett lyckligt slut. Händelserna ha utvisat, att en stad med två millioner innevånare kan bli nästan lättare provianterad än en liten fästning, som utöfvar mindre central dragningskraft på det kringliggande landets produktion; ty ehuru provianteringen af Paris först togs allvarsamt om hand d. 4 September, eller endast fjorton dagar innan cerneringen var fullständig, är Paris ännu ej efter nio veckors blockad bragt till kapitulation genom uthungring. De franska armåerna gjorde i sjelfva verket blott en månads motstånd; Paris har redan nu gjort motstånd i två månader och håller fortfarande den inkraktande fiendens hufvudstyrka upptagen. Säkert är detta mer än någon fästning tilstörene gjort och ersätter till fullo de kostnader som blifvit nedlagda på befästningarne. Och vi få ej glömma att försvaret af Paris utföres under alldeles abnorma förhållanden, emedan det måste verkställas utan en aktiv faltarm. Hvad skulle ej motståndet vara, huru skulle det ej ha fördröjt, om ej alldeles hindrat cerneringen, huru mycket större styrka af de inkräktande armåer skulle det ej ha hållit bunden omkring Paris, ifall Mac Mahons arme tågat till hutvudstaden i stället för till Sedan? Men detta är ej allt. Försvaret af Paris har ej allenast gifvit Frankrike två månaders andrum, som under mindre olyckliga förhållanden skulle ha varit ovärderligt och som äfven under de nuvarande torde visa sig vara det, utan det har äfven beredt det möjligheten att draga fördel af de politiska chancer som under belägringen kunna uppstå. Man må huru ofta som helst upprepa, att Paris ör en fästning som hvarje annan, så qvarstår dock det faktum, att den verkliga belägringen af en plats sådan som Paris skall uppröra hela verlden långt mera än hundra belägringar af mindre platser. Krigföringens lagar må vara hurudana som helst, så vill dock ej vår tid ha på sitt samvete, att Paris skall behandlas på samma sätt som Strasbourg blef behanuladt. De neutrala makterna torde under sådana omständigheter kunna påräknas som medlare; den politiska jalousien mot eröfraren torde väckas till lif innan staden är fullkomligt eröfrad; en krigisk operation af den betydenhet och långvarighet som belägringen af Paris har i sjelfva verket lika stor utsigt att bli afgjord i någon af de icke stridande makternas kabinett, genom allianser och motallianser, som af belägringsartilleriet i löpgrafvarne.