Göteborgsposten – 2 december 1870, sida 2

(Insändt.) Vid Robert Wahlgrens graf. (Död 1:sta Sönd. i Advent 1870.) Nyss är glådjetesten slutad (ÄÅnnu grön är brudens krona) och dess glada minnen alla Annu mäktigt våra känslor Fängsla vid det trefna tjället, Fängsla vid det ädla hemmet, Vid det hem som nyss vi sågo, Ack, så olikt alla andra! Ty om en gång frid på jorden Fanns och trifdes i en boning Var det här, der syskonkärlek Fadrens, Modrens, barnens kärlek, Flammade i ädel täflan, Sökte lätta litvets bördor, Sökte höja lifvets tröjder Och åt lifvet ge den lyftning, Som en försmak är at Himlen Och till Himlen så osynligt Drager menniskan från jorden. Derför kunna vi väl fråga, Utan att Guds rådslag klandra: Hvarför från den kära kretsen, Från föräldrar och från syskon Och från många unga vänner, Gick Du bort o, gode yngling? O! I älskande som sörjen Sonen, brodren, vännen Robert Bedjen endast varmt den bönen: Ske Din vilje här på jorden! Höjen högre hjertats stämma Till alt tacksamt prisa Herran! Ty Han hört det Hosianna!Som gick ut ur edra hjertan, Då det nya året ingick, Då Han kom till Eder Robert