på hvilket europeisk civilisation hittills ej visat sig kunna något inverka, — ötversvämma vår gamla bygd, då skall säkerligen den ageneration, hvars lott det blifver att utkämpa vårt lands försvarskamp, med förbannelse i hjertat minnas vår tids patriotism, som i ötverdritven aktsamhet om en snöd penning ställt landet vapenlöst och otörmöget till framgångsrikt försvar. Till detta slag at patrioter vilja icke vi räknas. En fana är nu höjd, kring hvilken alla vänner till ett starkt försvar af fosterlandet kunna samlas. Må vi då också göra det, med bortkastande af smärre meningsskiljaktigheter, och må vi erinra oss att hvilka fel, som kunna vidlåda detta förslag i likhet med allt annat menskligt, så eger det dock den förtjensten att utgöra en borgen för ett älskadt fosterlands sjelfbestånd.