— — — — stirrade öfver den hrita porten, alldeles på samma sätt som hon stirrat då åkdonet anlände, liksom om hon ännu ej återhemtat sig från den förvåning, som väckts i hennes landtligt oskuldsfulla sinne af denna utomordentliga tilldragelse. Efter denna promenad blef Charlotte plötsligt trött och öfverfölls af den egendomliga dåsighet som var en af hennes oftast påkommande symptomer. Diana ledde henne genast tillbaka till huset och satte henne i den beqväma ländstolen. — Jag måste vara mycket sjuk, sade hon i klagande ton, ty ej ens nyheten af detta vackra ställe kan göra mig länge lycklig. Mr Sheldon anlände på aftonen, medförande ett förråd af den enkla medicin som Charlotte intog tre gånger om dagen. Han hade erinrat sig att det ej fanns någon apotekare i Harolds hill, och att det skulle vara nödvändigt att skicka till St. Leonards efter medicin, hvarföre han fört med sig en dubbel qvantitet af det milda läkemedlet. — Det var mycket snällt af er att tänka på det, ehuru jag verkligen ej tror att medikamentet gör någon nytta på mig, sade Charlotte. Nancy Woolper brukade hemta det åt mig i Bayswater. Hon var mycket noga med att sjelf hemta det på apoteket. — Verkligen! utropade Sheldon. Nancy gjorde sig besvär med att hemta er medicin? — Ja, pappa; hon var i allt mycket mån om mig. Hade jag varit hennes egen dotter, skulle hon svårligen ha varit mera mån om mitt bästa. Vexelmäklaren antecknade särskildt detta i sin hjer