— — — ——— Törsvarsfragan. IV. (Sista artikeln.) Vi hafva uttalat de anmärkningar, till hvilke krigsministerns organisationsförslag synts ose gifva anledning, De voro få och de drabba icke heller, såsom läsaren torde hafva iakttagit, de hufvudgrundsatser, hvarå förslaget hvilar. De äro blott utvidgningar af och ytterligare förstärkningar till de bestämmelser, som gifva åt systemet i sin helhet styrka och stöd. De må nu anses behöfliga eller icke dessa törändringar, hvilka efter vårt förmenande äro förbättringar, så står likväl byggnaden fix och färdig, stark i sig sjelf och isynnerhet stark om den jemföres med den organisation, som den är afsedd att efterträda. Se vi åter på den föreslagna armsorganisationens förtjenster, finna vi den första och främsta ligga deri att tanken om en folkbeväpning, om ett solk i vapen här blifvit i sanning genomförd. Hvarje vapenför svensk man användes här i den mån fosterlandets väl det kräfver till dess försvar, och friköpning samt lega äro begrepp, som hädanefter icke finna plats i Sveriges försvarssystem. Men om det är hvarje medborgares pligt att i den verkliga farans stund strida för sitt fädernesland, så är det äfven hans rätt att fullgörandet af denna pligt ordnas så, att icke hans medborgerliga existens onödigtvis derigenom sättes på spel samt att framför allt icke beredelsen tör detta värt, öfningarne under fredstid, medföra tör honom ekonomisk tillbakagång eller en bruten framtid. I de flesta öfriga länder, der tolkbeväpning finnes införd, mäste den värnpligtige ullbrioga just den ud, som för hans utveckling är bestämmande och under hvilken grundläggandet och befästandet af lefnadsyrke skulle ske, i ett overksamt garnisonslif. När han utträder ur detta tinner han oftast den plats i det borgerliga samhället, han förut innehaft, fylld, oeh han måste så godt som göra om igen sin beredelse för att i det praktiska litvet kunna verka. Allt detta undvikes genom det samvand, hvari förslaget ställer folkets beväpning ull en duglig stam, neml. till vårt nationella indelningsverk, och hårigenom kan den militara öfningstiden göras så kort att ynglingens medborgerliga förvärt icke af densamma lider någon menlig verkan. I denna omständignet anse vi förslagets andra stora företrade ligga. Såsom en tredje förtjenst skulle vi vilja räkna den så att säga demokratiska karakter, avilken genomgår förslaget. Iutet prål, ingen flärd, ingen lyx — utan enkla och allvarliga, såsom det höfves ett fattigt land, nvilket gör stora uppoffringar för att värna sin sjelfstapdighet, aro de anordningar, som här blitvit vidtagna. De företräden, som ur rent militärisk synpunkt utmärka organisarionsplagen — en mångtalig och väl öfvad trupp, snabbhet vid mobiliseringen, införandet at nya, behöfliga vapenssag och en god tördelning af mauskapet på de redan befintliga, stammens mera likformiga utbredning ötver landet m. m. — hatva i det föregående blifvit antydda, när vi i korthet redogjorde för de speciella bestämmelserna i förslaget. Bland de många anmärkvingar, som från andra häll blifvit rigtade mot hr Abelins plan till försvarsverkets omordnande, finnes det tvenne som vi anse böra något litet tagas under skiärskådande. Den ena utgår från politisk, den andra från ekonomisk synpuukt. Det vore politiskt oklokt, säger man, om representationen gäfve sitt bitall till antagandet af en så stark organisation som den hvilken när föreslås. Redan nu eger regenten grundlagsenlig rätt att utfärda en krigstörklaring, men denna farliga rättighet blir mindre farlig just derför att den bestående organisationen : är så svag. Bletve deremot det nya forslaget antaget; erhölle Sverige en ätven till antall duglig arme på 100,000 man, då blefve frestelsen stark för en krigiskt sinnad regent att störta landet i krigiska afventyr. Detta måste undvikas derigenom att vårt försvarssystem blir uteslutande anlagt på försvar. — Med rätta har man härå genmält att den rigtiga vågen till att undgå hvad man sålunda befarar väl snarare borde vara den att grundlagens ofvananförda bestämmelser förändrades än att våra törsvarskratter i sådant syfte försvagades. Och kan väl för öfrigt någon, som om vårt statsskicks anda och rigtning eger uågon kännedom, på allvar förmoda, att framdeles en konstitutionel regent i vårt land så skulle töras handla emot representarLionens, emot folkets vilja! Det skulle åtminstone innebara ett djerft spel, ej blott om kroRNE ———— —