Göteborgsposten – 1 december 1870, sida 2

3333 —— Fran Utlandet. Täta strider ha under senare dagarne egt rum mellan tyskarne och fransmännen, utgörande förspelet till större och vigtigare tilldragelser. Frankrikes tillfälliga hufvudstad Tours synes vara starkt hotad, om det bekräftar sig, att beridna tyska förtrupper redan visat sig i Chåteau Regnault, som ligger mycket nära Tours, vid jernvägen dit från Vendöme. Prins Friedrich Carl nalkas å sin sida sjelfva Orlgans med starka trupper. Enligt otficiela tyska uppgifter, företogs d. 24 d:s en större rekognoscering framför Orlans, hvarvid fäktningar följde. Sålunda träffade 2 brigader af den 10:de tyska armekåren på den framryckande 20:de transka kåren, hvilken kastades ut ur Ladon (straxt vester om Montargis) och Maizieres och tilltogades någoa förlust, bl. a. 146 tängar, under det ty-karne förlorade omkring 200 man. Den 28:de, i Måndags, synas deremot fransmännen äter ha gått offensivt till väga, för att bryta sig igenom mot Fontainebleau, i det flera kompanier framryckte mot den 10:de kåren, men blefvo tillbekakastade mot Beaune, efterlemnande 40 döda. Bland de fångna var en fransk general. Detta är officiela tyska uppgifter, hvilka möjligen tåla någon vidräkning; de beteckna dock under alla omständigheter, att hufvudkampen närmar sig och att de tyska trupperna stå hotande framtör Orlåans. I nordvestra Frankrike synes ställningen tör fransmännen icke heller vara hoppgifvande, emedan deras nordarmå tyckes verkligen hotad med att bli trängd upp bland gränsfästningarne, hvarefter den måste bli så godt som overksam, ehuru den alltid skall binda en ej obetydlig styrka af de tyska trupperna i dessa trakter. D. 27 d:s framryckte, enl. tysk uppgilt, den franska nordarmeen mot den första tyska armåen under general Manteuffel, hvarvid en het strid uppstod, som varade hela dagen och slöt med ett ätven af fransmännen erkändt nederlag. Men då den franska berättelsen uppgifver, att tyskarne voro till antalet öfverlägsna och särskildt ha ett utomordentligt starkt artilleri så uppgifves det deremot från tysk sida, att fransmännen voro till antalet öfverlägsna och väl beväpnade. Den tyska herättelsen säger, att fransmännen kastades med en förlust af flera tusen man tillbaka mot Sommekanalen och på sin förskansade ställning framför Amiens, hvilket väl är den som i Reuters telegram kallas för positionen Dury. Den 27:de, i Söndags, upptogs åter striden, hvarvid preussarne trängdes tillbaka mot Villiers, men der de fingo förstärkning så att de åter kastade tillbaka fransmännen, hvilka nu synas ha lemnat sina ställningar kring Amiens och uppgitvit staden, som i Söndags eftermiddag besattes af en preussisk styrka om 7000 man, under general Göben. Äfven den lilla fästningen La Fere, å jernvägen mellan Laon och Amiens, har efter tvenne dagars beskjutning kapitulerat i Söndags, hvarigenom 2000 man och 70 kanoner föllo i tyskarnes händer. Äfven på den östra krigsskädeplatsen, der Garibaldi håller sig med sina friskaror, för att betrygga Loirea:meens flank och varsko en kringränning, är nu åter lif och rörelse. Enhgst tyska uppgifter från Dijon, ryckte Garibaldi fram d. 26 Nov. med sin kår från Pasques och angrep vid nattens inbrott tyskarne, men blef tillbakakastad. Följande dagen ryckte general Werder tram med 3 brigader och upphann, efter det han kringgått Plombieres, Garibaldis eftertrupp vid Pasques, der en häftig strid uppstrid, i hvilken fransmännens förlust skildras som betydlig, tyskarnes som obetydlig. Å Det vill alltså synas som att fransmännen ännu forttarande följa sin gamla taktik, att hälla sig söndrade, i det fyra franska armåer nu stå genom fientliga kårer skilda från hvarandra: neml, Nordarmeen, som hålles upptagen af Manteuffel, hvilken genom Amiens intagande håller den skild trån förbindelse med armåen i Normandiet, hvilken återigen genom en afdelning af storhertigens af Mecklenburg arme, som framryckt mot Argentan, är söndrad från Bretagnearmsn, hvilken ännu befinner sig i det förskansade lägret vid Coulie och således icke förenats med Loirearmåen. Bretagnerhären, hvars befälhafvare nu är Bourbaki, är genom pring Friedrich Carls i Ven