välvilja, mottagits af den högre konstkritiken. Genren är så ny hos oss, att man ansett nödigt särskildt förklara den, hvilket också varit väl behöfligt. Andra författare hafva ofta strängt gisslats derföre att de gjort bruk af sin licentia poetica, men hr D. ursäktas i detta afseende; de klandras ock strängt när de öfverskrida begränsningen för det möjliga, men icke hr D. Honom tillgifves ock, att hans verk saknar natursanning. sannolikhet i händelser, situationer och sammanställning af personer. Ur D. är så afgjordt den högre konstkritikens gunstling nu, att han ej mera bör, om han är försigtig, försöka sig som dramatisk författare. Man har tillvitat honom, likasom Congreve, att han är valltför qvick-. j Allmänheten åter har vida mindre gripits af detta konstverk, nästan alls icke, ehuru en poetisk färgprakt hvilar deröfver, ehuru språket är utmärkt vackert och Pygmalionsmythen : på ett egendomligt sätt blifvit använd. Allmänheten sätter mera värde på den realistiska komedien. Det är nu mycket obeskedligt af allmänheten, för hvilken pjesen är skrifven. Men sådan är allmänheten. Det gick väl an för den k. teaterdirektionen, som uppför pjeser vej blott til lyst, om ändå den högre konstkritiken ville fylla salongen då Madonnabilden uppföres; allmänheten kunde då gerna följa sin böjelse att sitta hemma. Men allmänheten har sitt tycke och konstkritiken sitt. Den senare förklarar att en pjes utgör en dramatisk evenement och är mönstergild, straxt gör sig allmänheten genstörig och uteblir från teatern. En annan gång uppföres en pjes, som kritiken sablar ner, och knappast mera behöfs förrän allmänheten kommer på benen och stor trängsel blir vid teaterluckan. För teaterkassan hade det ganska säkert varit fördelaktigare om konstkritiken gått illa åt Madonnabilden. Då hade hon längre hållit sig på repertoiren. Göran.