Göteborgsposten – 30 november 1870, sida 1

Samuelsson öfverfallit Pettersson och han gätt emellan för att hjelpa den senare samt dervid blifvit skuren af Samuelsson hade han blifvit så förbittrad att han dragit sin knif och huggit efter 8. IIvilka skador han dervrid tillfogat S. hade han ingen vetskap om. Poliskammaren öfverlemnade den vidare ransakningen till rådhusrätten samt förordnade att Börjesson skulle qvarsitta å cellfängelset, hvaremot Samuelsson tills vidare finge vistas på fri fot. Våldet å poliskonstapeln Pettersson. Med häktade sjömannen Johannes Andersson från Marks härad, hvilken d. 24 d:s på attonen å Jernvägstorget med en knif genomborrade poliskonstapeln n:r 48 Petterssons venstra öga samt dessutom tilldelade denne flera knifstygn i ryggen, hvilka senare dock , icke förorsakade någon annan skada än att Petterssons påhafda regnkrage och kladeskappa sonderskuros, afslutades i går förhöret inför poliskammaren. Andersson, som vid förra rättegångstillfället på inga vilkor kunde förmås att uppgifva hvarför han begått detta grofva våld samt då förklarade att han vid tillfället varit så öfverlastad att han icke hade : minne af hvad som då passerade, syntes nu mycket ; ångerfull samt medgaf att han sårat Pettersson med en knif. Orsaken hvarför han gjort detta kunde han dock icke heller nu förmås uppgifva utan förklarade att han icke visste hvad han gjorde. Ett nytt läkarebevis företeddes nu samt var af det innehåll att Pettersson genom den honom tillfogade misshandel kommer att blifva blind å venstra ögat för hela sin återstående lefnad samt i viss mån vanställd genom ögats hopfallande. De till detta förhör inkallade vittnen upplyste att sedan de hört rop om hjelp och skyndat till stället hade de funnit poliskonstapeln och Andersson liggande omkull på torget brottandes med hvarandra. Andersson, som låg inunder, hade då ropat att han blifvit skuren samt att man rånat honom. Vittnena kunde dock icke finna annat än att endast konstapeln varit sårad samt att det blod Andersson hade på händerna och ansigtet härledde sig från konstapelns häftigt blödande sår. En blodig fällknif fanns på samma ställe och vidhöll Andersson fortfarande att densamma tillhörde honom. Målet remitterades nu till rådhusrätten och blet Andersson återförpassad till cellfängelset. Poliskommissarien H. Neiglick förordnades af poliskammaren att närvara vid de blifvande förhören i rådhusrätten dels såsom ombud och biträde för poliskonstapeln Pettersson och dels för att bevaka poliskammarens intresse i denna sak. Öfverdådigt körande IIemmansegaren Sven Bengtsson från Fässbergs socken var till i Måndags inkallad till poliskammaren att ansvara för det han d. 26 d:s å Fisktorget kört öfverdådigt och dervid öfverkört 9-ärige gossen Carl Rudolf Landgren. Bengtsson nekade för att ha kört fortare än i smått lunken samt förklarade att det varit gossens eget fel att han blifvit ötverkörd, då han oaktadt tillsägelse icke gått ur vägen. Sedan dock tvenne poliskonstaplar intygat att Bengtsson kört i raskt traf samt icke ens, oaktadt erhållna uppmaningar, brytt sig om att stanna sedan gossen blitvit öfverkörd, erkände Bengtsson långt omsider sin förseelse. Den ötverkörde gossens moder förklarade att hon icke hade något vidare påstående att göra mot Bengtsson sedan denne nöjaktigt godtgjort gossen för hans lidanden samt den honom tilltogade skadan, enligt lakarebetyg, icke vore menlig för hans framtida helsa. Bengtsson dömdes at poliskammaren att för ofverdådig framfart å allmän plats, hvarvid öfverkörning egt rum, plikta 25 rdr. AAOrAeAA—